Som ni ser.

Jag blev tvungen att byta bakgrundsbild på bloggen. Den andra var helt för poetisk. Stämde inte alls med hur det har kommit att låta här i bloggen. Denna kanske stämmer bättre. Vad tycker ni?

För dig som är ny på bloggen såg den gamla bilden ut såhär:

I år blev det aldrig en sådär snöig och poetisk vinter som på bilden (som är tagen förra året). Som jag kanske hoppades när jag började blogga? 

Håll till godo.

Annonser

Det värsta med att tvätta. En kontaktannons.

Det värsta med att tvätta är inte att sortera tvätten. Inte att lägga den i maskinen. Inte att hänga den på linan eller att slänga den i torktumlaren. Inte ens att vika den, är det värsta.

Det värsta är att sortera strumporna och att hitta ännu en strumpa till samlingen som inte har en kompis.

-Hallå, kompisar, var är ni?! (ropar den lilla ensamma strumpan med tunn röst. Det ekar lite i tvättstrugan i källaren).
Ingen svarar.

En av dessa strumpor är min (gissa vilken?), resten är vår dotters. Hoppas verkligen hitta kompisen till den prickiga längst ner till höger, den är nästan helt ny och är så mjuk och fin.

-Mjuka nya strumpa var är du?

Det här är min sambos strumpor. Här gäller det att ta sig över en hög hög tröskel för att orka börja sortera överhuvudtaget. De mönstrade är ju enkelt, dom är redan sorterade och lagda i högen. Men dom här. Suck. Vem vet hur många som blir ensamma när det är färdigt?

Det här är min sambos sons strumpor (hur ska jag benämna honom egentligen? Styvson? plastson? Det kan bli ett helt eget inlägg). Dom ensammaste.
-Hej du mor till min styvson, har du strumpor hemma hos dig som saknar sin själsfrände? Vill de ensamma strumporna hemma hos dig ha besök av de ensamma strumporna hemma hos mig? Vi kan bjuda på prima torktumlarludd, eller en ny dos sköljmedel om ni känner er sträva.
Det går tydligen vildast till på måndag, torsdag, fredag, lördag, söndag.

Att göra en bakelse.

Är mycket enkelt. Det kan man med fördel göra på morgonen när det känns lite väl lyxigt att waste:a en hel tårta -ingen är väl egentligen riktigt sugen på tårta och söta bakelser så tidigt. Eller bara för att det är svingott.

 





Hallon från frysen tinas och mosas med socker.



 
 
Sen tar man en skiva köpesockerkaka och börjar bygga.







Vispa grädde och bygg vidare.
Gör dock inte som jag. Tog det jag hade hemma och det var mellangrädde. Den blev inte tillräckligt hårt vispad hur jag än bar mig åt (förr stog det väl ”vispbar” på paketet, det röda från Skånemejerier, men inte nu längre. Har dom alltså ändrat receptet?).



På med en skiva till, lite mer hallon och grädde och så dekorerar man bäst man kan. Får den stå 1 timme och gotta till sig blir den bättre, men det hade vi inte tid med i morse.

Självklart hade vi två ljus där i lilla tårtan sen!

(Resultatet av den där för löst vispade grädden var att hela bakelsen liksom flöt omkring på tallriken och dekorationen halkade runt där uppe. Det hela blev alltså inte så snyggt som det kan bli. Ska försöka leta upp en bild på tidigare version som var bättre.)
Nu ska jag gå och natta en tvååring för första gången -god natt.

Idag såg jag något jag inte sett på länge.

Jag gick ut från Konsum och upptäckte att det börjat regna, snöblandat regn, medan jag var där inne. Tackade mig själv för att jag hade tagit på överdragsbyxorna. Cyklade mot hemmet det snabbaste jag kunde. Jagad av snöblandat kan jag cykla rätt snabbt. Ändå lyckades jag fastna på en refug mitt på Nobelvägen. Då såg jag något jag inte sett på länge, väldigt länge. En telefonkiosk. Och någon som stod därinne och pratade i telefon. I en lur med sladd.

Jag har fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska reagera på allt detta.

Av naturliga skäl tog jag mig inte tid att stanna kvar på refugen och ta en bild på detta märkliga, det ångrar jag. Borde kanske börja bevaka den där kiosken.

Plask på er.

Vattnets hållbarhet.

Ni vet hur det är: En kväll för några dagar sen var jag lite extra törstig när jag skulle gå och lägga mig så jag tog med ett glas vatten till sängen (eller i ärlighetens namn; jag bad min sambo ta med ett glas, själv hade jag redan krupit ner under täcket. Det gjorde han så snällt). Så långt inget konstigt.

Idag var jag också lite extra törstig när jag skulle gå och lägga mig, men kom på det först efter att jag redan hade gått och lagt mig. Och det där vattenglaset stog redan där halvfullt på nattduksbordet så jag tog en klunk eller två. Utan att tänka mig för. Sedan började jag tänka mig efter. Var det igår? I förrgår? Eller var det förra fredagen som vattnet landade där i glaset?

Alltså uppstår den enkla frågan; vad har vatten för bäst-före-datum?
Hur vet man när det har gått ut? Vad händer -möglar det, ruttnar det, härsknar det eller surnar det? Mycket svåra men enkla frågor.

Nu ligger jag här och väntar på det värsta. Jag måste skärpa mig.
(Igen. Ni som varit med vet att det inte är första gången.)



Vattenglas av okänd ålder.

God natt, eller dålig natt, vi får se.