Ibland blir man så sjuk jävla stolt.

Vi har bakat bullar, dottern och jag och vi väntar på att dom ska jäsa färdigt innan vi sätter in dem i ugnen.
Medan vi väntar bestämmer sig dottern för att måla, och jag bestämmer mig för att hänga framför datorn. Så jag ger henne en bunt papper som råkar vara bruna och några pennor, och sen sätter jag mig framför datorn. Med jämna mellanrum hör jag henne utbrista ett glatt -Ta-daaaaa!
Jag frågar lite förstrött vad hon ritar och hon svara bullar.
Jag fastnar i datorn men efter en stund säger hon färdig.
Papperhögen är slut. Istället har vi nu en hög med riktigt fina bullar, titta själva!
Kanske första gången jag håller med henne om att det hon har ritat på pappret är samma sak som det hon själv säger att hon ritat. Utom förra veckan, då ritade hon en mask och en orm. Ett litet streck och ett stort streck och det var svårt att inte hålla med då också. Men dessa kanelbullar är ju bara så fina!

En perfekt barnfri kväll!

I lördags var vår dottern hos min bror, sin gudmor och sina kusiner. Härligt!
Vi hade fått biljetter till premiären av Carmen på Malmö operan så vi gjorde oss vackra gav oss iväg. Till pausen hade vi förbeställt mousserande vin och laxrulle och satt och tittade på de pälsklädda smyckesbemängda premiärrävarna. 
Efter operan åkte vi hem, gjorde en stor räksmörgås och drack en välkyld Gewurstraminer, tittade på film och åt chips med dip.
Sen gick vi och la oss och sov hela natten och så vaknade vi AV OSS SJÄLVA.
M a o: en perfekt barnfri kväll.
Ni kanske tycker att vi skulle gått ut på stan och släppt loss lite mer? Det gjorde vi på fredagen, då hade vi också barnvakt då vi var bjudna på en middag och en fest, kom hem vid 3-tiden. Var inte oroliga.
På söndagen kramade vi dottern mest hela tiden och ritade och läste sagor och tittade på Pippi går ombord tre gånger. Man måste bara få vara sig själva en liten stund ibland.

En helkväll!

Jag och dottern har idag ätit gratismiddag på ICAMaxi på Ystadvägen i Malmö. Mycket trevligt.
Det fanns många olika sorters juice, bland annat en ny god hallon-apelsinjuice. Det fanns våfflor med sylt och grädde, det fanns rökta korvar och stekta lunchkorvar.

Det fanns vegetarisk wok med kycklingspett (jag försökte påpeka det lite bisarra i att framhäva att woken var vegetarisk när de sen la ett kycklingspett på toppen, men det förstod inte farbror Findus riktigt).

Det fanns tapastallrik. Vi tog varsin och sen delade vi lika. Jag åt tryffelsalamin, den soltorkade tomaten och parmesanosten marinerad i balsamico och olivolja från båda tallrikarna. Hon tog oliverna, grissinistängerna och den mildare milanosalamin.
Det fanns lantpaté och bitar av smörgåstårta med räkor och tonfisk. Dottern fick den sedvanliga barnbananen i frukdisken. Det fanns en ny sorts bröd från Pågens (vit&fiberrik, jag är skeptisk, antingen eller är mer min grej) med valfritt pålägg. Vi valde port salut och ännu en korv (bredvid påläggen på Pågens bord fanns några bitar morot. Vi tog varsin bit men jag förstod inte riktigt hur de tänkte att vi skulle använda den tillsammans med brödet). Det fanns chips och bakelser och så fanns det glasstrutar från Ängelholmsglass.
Ängelholmsglass är mitt favoritglassbolag så jag kände att vi ville stödja dem. Vi tog därför tre strutar på två personer och så sa jag:
”-Mmmmmm vilken god glass”,  flera gånger där jag flanerade runt med kundvagnen så att alla skulle förstå hur god den var (glassen fanns ganska nära kassorna, men jag insåg att det skulle bli svårt att klara av varuhantering och betalning samtidigt som jag och dottern delade på tre glassstrutar så jag gick ett extra varv. Vi hade ju så trevligt dessutom!).
Det fanns även en människa utklädd till ko. Jag gissade att det var Kalvin från Skånemejerier men det framgick inte riktigt (ganska dåligt ur reklamsynpunkt med andra ord). För oss spelade det ingen roll, dottern höll sig på gott humör hela tiden eftersom hon håll utkik efter kossan Mu, och vi lyckades därmed undvika både ansiktsmålning och rittävlingen.
På det hela taget en lyckad tur. Den kostade mig 635kr med 5% kundkvällrabatt på hela köpet avdragen, och det är ett ganska bra pris för en helkväll inklusive mat och dryck tycker jag.

Tack ICA Maxi på Ystadvägen för en trevlig kundkväll!

Ibland blir man nästan stolt över att man hittar något att reta sig på.

Ja, alla vet att det av någon anledning ofta är lättare att vara skeptisk och klanka ner på fel än vad det att hitta det fina i livet. Men tränar och tränar på att tänka positivt, på att se det vackra i livet. Men så hittar man något litet som stör och som man bara inte kan låta bli att reta sig på.
Som här:
Nej, jag vet. Det är inte helt lätt att sådär omedelbart hitta något att reta sig på. Basilika, allas lilla älsling. Dessutom kravodlad.
Men jag har nog hittat något att reta mig på ändå. En detalj kan man tycka, och därför blir jag nästan stolt över att jag hittar det. Jag har ett så skarpt öga! Ett så utpräglat sinne för perfektion!
”Ekologiskt odlade för bättre smak”. Odlade. Plural. Det står inte Basilikor, eller Basilikaplantor. Basilka, ekologiskt odlade. Fel. Irriterande. Kanske fungerar det i affären, när det står en hel trave krukor brevid varandra på ett brätte. Men vem läser det då? Det är ju nu, hemma på diskbänken när jag vårdar den här lilla krukan så att den ska överleva tills jag använder den som jag betraktar den mer ingående. Ömt. Tills jag upptäcker detta taffliga gramatiska fel. Usch.

Bara salt!

Bloggarna utmanar varandra ibland. Retrolux la upp en utmaning för några dagar sen. Den var väl egentligen främst avsedd att uppmärksammas av retrobloggare. Man kan inte direkt säga att detta är en utpräglad retroblogg. Nej det kan man inte. Men jag är med ändå!
Utmaningen hittar ni här:
Retro eller inte, detta är mitt bidrag. En liten samling av brukssalt! Som matälskare av stora mått brukar mestadelen av mina souvenirer inhandlas på någon mataffär. Det har blivit lite salt genom åren.
Längst fram till höger. Den saltburk som inhandlades på den första skidresa jag åkte på utan familjen. Året var 1993 och jag var 16 år. Jag och 11 av mina klasskompisar i 1:an på gymnasiet. Jag kan inte förstå att dom släppte iväg oss. HERREGUD. Det var såklart en riktigt rolig röjjarresa med 100% skidåkning OCH 100% tonårsfest. Vi 12 hade hyrt ett châlet tillsammans och det lagades en hel del mat där, tro det eller ej. Det första vi investerade i var salt. Den är inte snygg alls, och stroppen som håller fast locket har gått sönder. Men den hänger med ändå. Den är i plast och så är den lätt att fylla på. Ligger alltid i picnicväskan och väntar troget på nästa utflykt. Den har åkt runt i europa den där kan jag säga!
Längst fram i mitten. Den snyggaste i samlingen. Inköpt av våra nära och kära vänner när de var i Tokyo. När vi har gäster brukar vi ta fram den och säga att det är japanskt salt. Då blir de flesta mycket vördnadsfulla. Som om vi inte tömt och fyllt på den där burken med Falksalt hundra gånger om? Tokstollar! Som tack köpte vi en saltburk till dem i Bangkok ett år senare. Den var inte alls lika snygg. Men det var skitsvårt att hitta salt överhuvudtaget i Bangkok. Det fanns dock väldigt mycket fish sauce.
Bakom dem står en ganska ful liten burk, inte på något sätt exklusiv. Den köpte jag i Litauen. På den stora Supermarketen där tänkte jag att jag skulle hitta någon öststatscool burk, men döm om min förvåning när det knappt fanns salt på burk. Bara i genomskinliga platspåsar. Så opraktiskt! Denna var den enda jag kunde hitta efter mycket letande och då blev jag naturligtvis tvungen att köpa den.
Den lite större snygga gula är Baleine-salt från Frankrike. En klassiker. Ursnygg (kolla deras hemsida http://www.labaleine.fr så kan man se en historisk kavalkad över deras förpackningar. Ett saltmärke med klass!). Köpt för några år på min och min sambos första utlandsresa tillsammans. Paris. Nästan omöjlig att fylla på. Men jag har sparat lite lite salt i botten. Den är alltså inte slut. Kan alltså inte slängas!
Och längst bak skymtar. Say no more. Det vi använder mest. Ni vet hur det är.