Dagens bravo!

Att jag tog mig i kragen och äntligen åkte till Hornbach för att handla hönsnät, klippte ner några bambupinnar i trädgården och flätade ihop en ställning som sockerärtorna kan klättra på. 

Det var i grevens tid ska jag säga er! 

Dagens fan också.

Jag verkar vara inne i ett fan-flow. Alltid är det nåt som går snett.

Tog mig Ä N T L I G E N till passexpeditionen för att skaffa ett pass till lillan. Har kännts mycket otryggt att inte ha det, vem vet när det dyker upp en oväntad resechans? Då gäller det att vara beredd…

Om inte båda föräldrarna följer med vid passansökan, så måste man ta med en blankett undertecknad av båda föräldrarna och bevittnad. Nu råkade det vara så att Vi fick blanketten bevittnad dagen efter att vi själva skrivit under, så bevittningen underkändes.

Snubben i luckan var iallafall sjysst, bevittnade min namnteckning och lät mig betala och ta en bild på bebisen, så nu återstår bara att komma och lämna in en ny blankett eller få (den mycket uppbokade) fadern att gå in och skriva under också. Passat är satt på paus tills dess hans namnteckning kommit in på ett eller annat sätt.

Bra att dom är noggranna med det här kan jag ju känna, men ändå. Suck.

Årets första skörd!

Hade en kollega på besök på lunchen och ösregnet till trots tog jag mig ut i trädgårdslandet för årets första skörd och bjöd på Sallad de luxe.

Hemodlat på tallriken; Ängssyra, babyspenat, ruccola, gräslök, basilika och rädisa (nej, inte rädisor i plural, det fanns bara en stor nog att ta in…).

Mer de luxe i salladen; ägg från fasters hönor, sherryvinäger från Mallorca, den direktimporterade spanska olivoljan från bror och svägerskade, de SUPERGODA ekologiska tomaterna från Lucu food (smakar som medelhavstomater!). Bottnat med lite hedelig isberg, gurka och hyvlad morot, toppat med lite restcharkisar från i lördags och en avocado.

Och så lite baguette och brie till det…

Inte så illa!

Dagens fan också.

Vaknade ovanligt sent, sådär tio över åtta, efter en stökig natt. Skyndade mig att klä på tre tjejer och frukosta två och göra en redo för dagis. Gick trött och lite stressad dit. Alla barnen stod påklädda innanför dörren på väg ut, fröknarna höll på att klä de sista. Så jag lämnade lite saker på hyllan och började klä på treåringen jacka under skrik och gråt från hennes sida.

Då säger den ena fröken; ”-Ja, jag har ju varit borta några dagar, så jag har väl missat att ni har bytt dagar den här veckan?” 
Vi har inte dagis på måndagar. Over and out. 

Köttmarknad.

Ja, jag var ju ute igår. Med ”tjejerna”. Vi käkade middag här hemma, drack vin och irish coffe och hade trevligt. Sen skulle vi alltså ut, dansa. Oj, vad svårt det var att tänka ut vart vi skulle. Moriskan, är det verkligen vårt klientel? Swing inn! ropade våra sambos på distans. Hipp, finns det fortfarande? Vi tänkte att det är bättre att gå på ett b-ställe och känna sig ung och snygg, än att gå på ett allt för hippt ställe och känna sig gammal och ute. Så valet föll på Swing inn.

Jag har varit där någon eller några gånger förut, senast var kanske fem år sedan. Och då tyckte jag att det var rätt festligt ändå. Shit så fel jag hade. Vi kom dit strax efter midnatt, tyckte att vi ändå hållit ut länge då ändå, med tanke på att vi alla är trötta småbarnsmorsor, vana att lägga oss vid 21-snåret ungefär. Det var ingen kö och nästan tomt i garderoben, det var ju illavarslande. Och så tog dom inte kort vid entrén visade det sig. Vi blev mycket förvånade och försökte protestera. Kunde vi inte få betala inträdet i baren då (för i barerna tar dom kort kom det fram)? Nej. Surgubben (med iallasittande smokingfluga) som stog i entrén var knappast vänlig: ”-Det vanliga är ju att man går och plockar ut lite kontanter och har med sig när man ska gå ut.” Så vet vi att skatteverket inte tagit del av dom pengarna iallafall.

Men det var när vi kom in som vi fick den stora chocken. Låt gå för att hela stället ser ut som en sliten finlandsfärja. Men folket. OH MY GOD! Det var absolut inte tomt på dansgolvet vilket vi fruktat med tanke på den tomma garderoben (när man inte stått på ett dansgolv på över ett år -eller kanske två i ärlighetens namn) vill man inte vara först ut på dansgolvet. Iallafall inte jag. Nå, nu behövde vi alltså inte bli det. Men å andra sidan blev vi de första tjejerna på det dansgolvet, den kvällen, som inte var till salu. Det är inte fint att dra alla över en kam, man ska inte ha fördommar osv osv. Men allvarligt. 95% av tjejerna såg ut som köpetjejer. Fyra asiatiskor i allt för tajta allt för korta klänningar som åmade sig mot alla män i närheten, ivrigt påhejjade av en svettig blekfet 50-årig svenne. Tjejer med öststatslook (mer eller mindre genomskinliga klänningar och skor med nitar, överdrivet parfymerade och sminkade), lika åmiga dom. Och de män som var där -rysning. Vi försökte ignorera omgivningen och dansa -de spelade ”Händerna mot himlen” som tur var, men det var jättejättesvårt verkligen. Livrädd att råka dansa nära någon av männen, de verkade alla vara ”på jakt” om vi utrycker det fint och vi kände oss utstirrade och främmande. Och lika livrädda att råka se någon i ögonen -det hände en gång och genast kom mannan fram och höll oss midjan när han dansade, ville gå iväg och snacka, jag sa nej och då vände han sig frankt till min kompis som stog på hans andra sida. Vad fan trodde han egentligen?

Nå, vi tog en drink och dansade lite till medan vi försökte låta bli att gapskratta för att det var så bisart det hela trots att det sakta blev lite bättre när stället fylldes på, vi undersökte de olika dansgolven men avslutade sedan kvällen lite tidigare än vad vi kanske tänkt oss. Nästa gång vet vi vart vi inte ska gå.

Utanför stog vi och snackade lite och förvånades över att det då, vid 2-tiden, hade bildats en kö för att komma in. Och över att många av dom som stog i kön såg relativt normala ut.

Jag sammanfattar såhär: 

1) Vi var trots allt ute för tidigt. Vi måste väl träna på vakenheten och tänka lite mindre på hur jobbig morgondagen blir om man är ute och dricker och dansar till fem på morgonen.

2) Vi var för nyktra. Mer Irish och mer drinkar innan nästa dansgolvsuppträde. Alkohol löser nästan alla problem har jag hört.

3) Det är bara att inse att man alltid har roligare på förfesten. Så har det alltid varit och så kommer det väl alltid att förbli, verkar det som.

4) Vi kommer att sluta som våra egna föräldrar. Dansande i gillestugan till halvgamla låtar med barnen halvsovande bakom skämskuddar i soffan bredvid.

Det syns inte här, det vet jag, men det är en köttmarknad där nere som slår vilken östeuropeisk saluhall som helst.

Ändå, jävligt nöjda med skorna.