Då var det dags igen!

Operapremiär. Manon. På franska. 5 akter. 2 pauser (tack och lov!). 3 timmar. Vi får se… 

Annonser

Detta är inte rimligt.

Imorgon åker vi hem från Spanien, jag och flickorna. Flyget går strax efter åtta på morgonen så jag sitter här i soffan och försöker räkna ut när jag ska kliva upp. Detta är vad jag kommer fram till, och det känns inte alls som en rimlig kliva-upp-tid. Någonsin. 

Skor som har hängt med ett tag.

Dessa skor var de enda i storlek 19 jag hade hemma, utöver de superfodrade Kavatkängorna jag köpte på Tradera för två veckor sen, även efter långt rotande på vinden. Och dessa skor har hängt med ett tag. På bilder från min egen ettårsdag sitter de på mina fötter om jag inte missminner mig. Och jag bara misstänker att de redan då ärvts av den äldre kusinen? 

Still going strong!

Värt ett försök!

När vi skulle flyga till Spanien hade jag gjort mig till, målat naglarna och det. Väl på flyget verkade ettåringen mycket trött och loj, ”Om jag bara ger henne lite välling så somnar hon som en stock sen, gött.” tänkte jag. Så samtidigt som jag beställde vällingvatten beställde jag en sån där pytteflaska rosévin. Såhär såg det ut när jag skulle dricka det. 

Att ta sig samman -helt för mycket.

Min sjuka hjärna till mig:
”-Du, det är ändå fredagkväll. Inte ska du väl äta falukorv och makaroner bara för att du är ensam hemma med barnen?”.
Jag, tveksamt: ”Nähä?”
Min sjuka hjärna: ”Nä, det är nu det är dags att ta fram den där fina fläskfilén, ruccolan, pastan, blåmögelosten och laga något riktigt gott!”
Jag, fortfarande tveksamt: ”-Okeeej…”.

Så efter att ha spenderat dagen, med båda barnen, på bilverkstaden, på fredagsfika och möte på mitt jobb, på lunch, shopping och eftermiddagsfika på Ikea, varpå vi alla tre var helt utsjasade, nöjde jag mig alltså inte med att se till att vi fick mat överhuvudtaget. Helt idiotiskt.

Ettåringen var fortfarande så trött efter dagens utflykter att hon även efter att ha sovit nästan två timmar på eftermiddagen sa helt stilla på golvet och bara grät och sträckte händerna efter mig, med nappen och snutten. Treåringen var (enligt egen utsago) så hungrig att hon också grät (efter förmiddagsfika, Ikealunch och mjukglass till mellanmål vid halv tre-snåret betvivlar jag detta och satsar istället mina pengar på att tårarna kom av utmattning och uppmärksamhetsbehov). Då bestämde jag mig alltså för att skippa falukorven. Ni hör ju själva.

En halvtimme senare satt vi där vid matbordet, tre av tre med tårar i ögonen. Man blir liksom väldigt stressad av att försöka göra någonting alls i en halvtimme med två barn som gråter av och till bakom ryggen på en. Alla utom jag vägrade äta köttet och såsen. Treåringen vägrade även ärtorna (som vanligt). Så, det var jättegott. Men det smakade inget vidare bra, det gjorde det inte.

Brynt strimlad fläskfilé, ädelostsås, ärtor, ruccola, pasta, parmesan.

Detta var vad som fick treåringen att le igen, trots att jag vägrade henne Coca-cola. Ett Hello Kitty-glas med inbyggt sugrör. Vattnet smakar tydligen extra gott då. TACK du vän som hittade detta i garderoben och gav det till min dotter idag.

Helvetesbilen strikes again.

Ni ser den nog väldigt dåligt på den här bilden. Helvetesbilen. Nej, inte dom där silvriga på andra sidan gatan, dom är grannarnas och dom verkar funka fint, såvitt jag vet. Det är den mörka, där utanför grinden (precis bortanför den lilla hundbajsgräsmattan). Äh, ni har ju sett den på bild förut.


Till Helvetesbilen: Jag hatar dig.

I morse lyckades den prestera en punktering när mannen körde åttaåringen till skolan. Så mannen var stressad och försenad och var tvungen att rusa till ett möte, och jag blev lämnad här hemma med barnen för att ta hand om helvetesbilen. Som TUR är har jag fina kontakter med killarna på Bilfix.
 
Berättade jag inte om i somras? När jag var i Helsingborg och helvetesbilen började låta som om den verkligen kom från helvetet? Det var med rädsla för både mitt eget och barnens liv jag ändå körde den hem till Malmö och med hjälp av google och närhetsprincipen hamnade på Bilfix för första gången. Han startade då bilen och körde en meter. Och så sa han: ”-Det är nåt med bromsarna på vänter fram, vi kollar”.
Sen lyfte han bilen, tog av hjulet, kollade lite, lyste lite med ficklampan, pillade lite och satte på hjulet igen.
Jag: ”-Går det inte att fixa?”
Han: ”-Det är fixat. Det var en sten som fastnat mellan bromsskivorna.”
Jag: ”(Puh) Så bra att det gick så enkelt! Vad ska du ha för det?”
Han: ”Äh, det kostar inget, kom igen när du har nåt större problem.”
Jag: ”(Jag älskar dig).”
 
Så nu, när jag åter var i lite av en krissituation, eftersom jag för en gångs skull hade två aktiviteter inplanerade idag och liksom helt sonika hade räknat med att kunna använda bilen, var det självklart var jag skulle vända mig. Jag ringde bilfix (en dryg halvtimme innan dom öppnar enligt hemsidan) och förklarade problemet. Sa det jag blivit tillsagd av mannen att säga om punktering och nya vinterdäck och rostiga fälgar och vad det nu var. Förklarade att jag gärna ville ha hjälp så snabbt som möjligt.
Han på bilfix: ”-Kom hit bara så löser vi problemet.”
Jag: ”(Jag älskar dig).”
Det är DET man vill höra när man har en helvetesbil.
 
För tvåhundrafytio kronor (egentligen tre hundra, men jag hade inte så mycket kontanter och dom tar inte kort) löste han problemet på fem minuter, med löfte om att kostnaden dras av på priset när jag kommer tillbaks om två veckor för att få fixat fälgarna till vinterdäcken och nya vinterdäck.
Jag älskar dig!

 


Att ta sig samman.

Torsdagar är familjens prövodag. Åttaåringen har fotboll och treåringen har gymnastik, så jag och mannen är borta på varsitt håll med varsitt barn. Sen kommer vi hem med trötta och hungriga barn och dito föräldrar. Därför har torsdagar hos oss en hög frekvens av smörgåsar och gröt, makaroner, och McDonaldsmat.

Idag stog den sexiga exotiska rätten korv med bröd på menyn. Men med dagens sista energiresev tog jag mig samman och gjorde, undertiden korven värmdes i kastrullen, en stadig och lockande förrätt. Jag tog dubbel portion förrätt och skippade ”huvudrätten”, barnen gjorde tvärtom. Var och en sin egen lyckas dräng. 

Ljumna skivade rödbetor, en gnutta ringlad honung och lite salt på dem. En näve ruccola och någon skiva kallrökt lax. Pepparrotsdressing (turkyoghurt, majonäs, pepparrot), lite extra pepparrot, färskmalen svartpeppar och lövtunna klyftor äpplen från trädgården. Enjoy! 

Lithells varmkorv (OBS saltat vatten, med lagerblad och vitpepparkorn), korvbröd, Heinz ketchup. Enjoy!