Bejakar begäret.

Lagade lax. Och jag håller mig fortfarande till jultemat så det blev bästa saffranssåsen till.

Tärna 3-4 stora (skogs-)champinjoner fint. Fräs i smör. Strimla och finhacka 10 cm purjolök och fräs med svamparna. Lägg i en smörklick till och på den 1/2 kuvert saffran, låt den fräsa en stund i smöret och tillsätt sen 1 dl martini. Låt martinin kokat in och smula sen ner en fiskbuljongätning och häll på sådär 2-3dl (matlagnings-)grädde. Låt det småputtra en stund, späd med mer vatten om det kokar ihop för mycket. Smaka av med salt och vitpeppar. Strö över finhackad gräslök mot slutet.

För att spara disk valde jag att lägga laxen mitt i såsen och sen köra in hela pannan i ugnen 150 grader i tio minuter. Det var dumt, eftersom treåringen vägrade äta fisken när den var gul. Såsen kan för övrigt användas till allehanda fiskar. Om man byter fisk- mot kycklingbuljong går deet även bra till kyckling.

Borde gå en kurs i att fotografera maten med mobilen.

Anledningen till att min man tycker att vi ska sluta servera ris till maten i någgot år eller så framöver.

Periodare.

Jag är allt lite periodare. Brysselkexperioden har varat ett tag nu, och just när jag trodde den skulle vara över, började dottern för tre dagar sen plötsligt gilla dem, efter att hitintills vägrat smaka, så det rullar väl på ett tag till. Suck.

Annars är jag just nu är jag inne i en laxperiod. Förra året tror jag inte att jag lagade lax en enda gång. I år smög det så sakteliga igång med den inkokta på yngsta dotterns dop i april, och sen har det eskalerat. Inkokt, grillad, varmrökt, kallrökt, stekt, ugnsbakad, gratinerad. Nu tänker jag liksom på lax varje dag. Gravad till julafton såklart, och på middagen häromdagen halstrad. Den där halstrade var ett mycket smart drag, ett led i återanvändningen av julmaten. Tre små snittar som förrätt:

En på rostat vitt bröd (kantskuret delat i fyra bitar), med ett sprött litet salladsblad, en ruta grönpepparpaté (som jag och sambon påbörjade på lillejulafton och som således behövde ätas upp), en cornichon, och en picklad morot (ja, återanvänd från glöggkvällen).

En på ett halvt knäckebröd, återanvändning av romsillen. Finhackade helt sonika romsillen, körde i lite ny finklippt gräslök, lite mer nymald svartpeppar, en kokt kall fintärnad potatis och två fintärnade kokta kalla ägg och två matskedar Kalles kaviar. Några gräslöksstrån på toppen.

Och en med halstrad gravlax. Torkade bort dill och kryddor från den återstående gravlaxen. Skar loss den från skinnet och delade den på längden i snygga fyrkantiga bitar (3x3x10cm). Hällde en skvätt kikkoman och en skvätt sesamolja i en påse och lät mina laxbitar marinera två timmar i kylen. Rumstempererade, torkade av med papper igen. Jävligt varm stekpanna, lite olja. I med laxen, några sekunder på varje sida, dvs på alla fyra sidor. Skar skivor sådär 4mm tjocka (svårare än vad jag trodde, mycket vass kniv rekommenderas). Små kavringsfyrkanter smörades och så på med en laxskiva. Blandade vanlig majonäs med rätt mycket svartpeppar, en rejäl skävtt sesamolja och så mycket kikkoman jag vågade utan att den blev rinnig. Spritsade på en klick sesammajonäs på varje laxbit och garnerade med nåltunna strimlor av färsk ingefära. Supersmaskigt. Verkligen.

Mousserande till och inget kan gå fel.

Som den fortfarande orutinerade bloggerska jag är tog jag ingen färdig-bild på snittarna. Så här ser ni nu sillasnittarna färdiga, patésnittarna nästan färdiga och laxsnittarna där i mitten väldig väldigt ofärdiga…

Än är det jul.

Hösten och inledningen på vintern har varit tung, ovanligt tung. Inte bara för oss utan för dom flesta runt oss också verkar det som. Av denna anledning fanns det noll (0!) hemgjorda julgodisar att knapra på på julafton, och vi som brukar ha otaliga sorter att välja på, många fler än vad vi kan äta upp. Inte så att det saknades sötsaker alltså, det fanns skumtomtar, Alladinaskar, fikon, Noblesse  och så vidare. Men allt detta var köpe. Dessutom var vi så mätta och dästa efter julbord, julklappar och skumtomtar att vi beslöt oss för att skippa ris a la Maltan. I efterhand kände jag att det lite väl snöpligt. 

Så igår när vi hade samma gäng på middag hos oss tog jag mig samman och presterade ett dugligt gottebord. De juliga brysselkexen jag visat er tidigare, mandelmusslor med krusbärssylt (favorit i repris), saffransinkokta päron med grädde, pepparkakor och saffransskorpor, fruktfat med ananas, apelsin, kiwi och jordgubbar, knäck (japp, ingen jul utan knäck faktiskt), mandelmassastjärnor med choklad och nötter. Och så ett gäng avecer och likörer att välja på. 
Nå då blev vi rejält mätta och dästa igen! 

Lucka 24

Snopet slut. Att påbörja en kalender på bloggen, nästan ha lyckats publicera ett inlägg varje dag, och så inte ha en grand finale på julafton? Klantigt. Men jag tänker att de flesta av er var lika upptagna som jag på julafton, hade annat att tänka på så att säga.
 
Julafton var som julafton är. Ett stressigt anti-klimax och ändå alldeles, alldeles underbart. Det var romsill som skulle läggas in och hovmästarsås som skulle vispas till. Det var sista-minuten-klappar som skulle inhandlas och slås in. Barn som skulle badas och kläs fina, för att inte tala om oss vuxna.
 
Det skulle letas fram något rött att jula till sig med och det var inte det lättaste. Jag har firat jul 36 gånger och ändå hittar jag aldrig nåt rött i garderoben när det väl är julafton hur kan det komma sig? Bättring! Ut på mellandagsrean och köpa upp sig på ett lager röda plagg, säg tre stycken sådär. Då kan man varva mellan dom tre och så är det bra med den saken för alltid.
 
Julklapparna. Varje år säger jag till mig själv och till släktingarna att ”Vi kan väl försöka hålla igen lite på antalet i år?” Varje år så misslyckas vi, och du med och jag med. I år värre än någonsin. Jag har faktiskt i hela mitt liv aldrig sett så många julklappar som dom som låg under granen i år. En tomte, sju vuxna, fem barn, tiotusen julklappar. Det är faktiskt inte klokt. Tomten imponerade i år genom att dra i sig två-tre bräddfulla snapsar -med masken på! Det var något nytt, något man kanske måste öva på om man skulle råka åka på tomteriet nästa år.
 
Min man fick den här av mig: ”Försvara familjen eller fälla ett träd. Det går lite bättre när denna är med.” En yxa, specialbeställd från Gränsfors bruk, med mannens namn instansat i bladet. Tillsammans med Yxboken och en bryne. Det var nog årets julklapp för han blev så nöjd, så nöjd och den där yxan vandrade varv efter varv runt bordet för inspektion. http://www.gransforsbruk.com/produkter/skogsyxor/gransfors-liten-skogsyxa/
 
Jag fick ovanligt många, mycket fina julklappar, som jag förvånat undrar hur jag förtjänat, men det är bara att spela med, tacka och ta emot. Bland annat fick jag ett par kamoflagemönstrade tights, som jag levt i sedan dess. Jag fick också en urinvägsinfektion i julklapp, som gjorde att jag satt på toaletten och kved mest hela eftermiddagen, kvällen och natten igår, juldagen. Med triumf seglade jag in på kvälls- och helgmottagningen i förmiddags. Med ett blodsprängt urinprov i handväskan och kraftig värk i ryggen, dvs njurarna, kan de väl bara inte neka mig penicillin? Och nej, det kunde de för en gångs skull inte! Så nu sitter jag nedbäddad med långkalsonger under kamotajtsen, hackar lite tänder, knaprar panodil och penicillin, och väntar på bot.
 
Så önskar jag er alla en mycket god fortsättningpå julen.  För kom ihåg, den vara ända till fastan, minst. Så det är inte för sent. Inte för sent att korka upp ännu en flaska glögg, att koka den där knäcken ni inte hann koka innan julafton, eller slafsa i er lite mer ris à la malta. Keep up the christmas spirit!
 

Lucka 23

Efter många (mer än tio?) år har vi idag återinvigt en gammal tradition: Julgranshuggning och korvgrillning i (det som för många år sedan var) farmors skog. 
Solsken, korvar, eld, grillpinnar, glögg, varm choklad, barn i vinteroveraller och glada släktingar i en salig röra. Hejja. 
Ses nästa år! 

Lucka 22

Inget kalas utan kras. Efter att julgranen varit inne och pyntad i mindre än 12 timmar dammsög jag upp julgranskulor nummer två och förmanade ännu en gång barnen.

Ettåring, treåring med bollar, åttaåring med bananpistol och deras två kusiner är en julgrans mardröm. 

Lucka 21

Idag har jag för första gången haft nytta av en reklamjingel på radio. Idag var den stora grandragen, gran skulle inhandlas. På radion påminde de mig om det erbjudande jag läst i reklambladet häromdagen. Handla för minst 500 kronor på Stora Bernstorp och få en gran. Och jag handlade på citygross för några dagar sen, för minst 500 kronor. Tvingade min man att åka dit och försöka utkräva en gran. Sagt och gjort 20 minuter senare återkom han med en riktigt präktig gratisgran. 

”-Det är den vackraste granen i världen.” Utbrast treåringen och slog förtjust och mycket teatraliskt ihop händerna framför ansiktet. 
Jag är benägen att göra exakt likadant. 

Vi jobbar enligt principen ”extra allt” när vi klär vår gran!