Make the most of it!

Alla ni som förbannar snön som äntligen kommit. Gå för fan ut och gör mest möjligt av den! Åk kälke när det är mörkt, bygg snögubbar och snölyktor, gör snöänglar och leta efter djurspår. 

Eller sluta åtminstone klaga och låt oss andra göra det om du inte orkar själv! 

Kompensation.

Jag vill ju inte rasa i vikt för snabbt. 

Så efter fem raska promenadkilometrar är det bäst att ha lite tilltugg till kvällsteet i filmsoffan. 
Till mitt försvar:
1) Bara halva den där tallriken är min.
2) Jag åt inget av det i söndags. 

Ett helt vanligt vardagsrum.

Ni ser den här bilden och så tänker ni, -Jaha, vad är det med det då? Ett helt vanligt vardagsrum. Och det är det till synes. 

Men ni som varit hemma hos mig kanske noterar att visst är det ett helt vanligt vardagsrum, men också ett helt nytt vardagsrum! Så sent som fram till i lördags eftermiddag var det nämligen en helt vanlig matsal.

Det var förra veckan jag började tänka på det. Så dumt att TVn alltid måste stå på sniskan. Så lite vi använder matsalen. Soffan blev egentligen aldrig särskilt bra varken på det här hållet eller så som den stog tidigare. Jag kunde inte komma på någon annan anledning till att vi hade vardagsrummeti vardagsrummet och matsalen i matsalen än att det var så det var möblerat på visningen, det var så förra ägaren hade det, och det var så det stod i mäklarens planritning.

På fredagen, kanske som en del av mammapaniken kunde jag inte sluta tänka på det. Letade fram tumstocken och mätte. Jodå, matsalsbordet får plats i andra rummet, även med extraskivan i. Jodå, soffan får plats i matsalen, på vilket håll man vill. Jodå, det kommer att finnas gott om plats att passera förbi från det ena rummet till det andra.

Så på fredagkvällen under matlagningen sådde jag fröet hos min man. Han hummade mest lite. Fredagens desperata stämning har jag ju redan redogjort för. På lördagen sa han att han hade funderat på det och att han tyckte att det var värt ett försök. Så började vi flytta undan lite småsaker för att få svängrum och sen skulle vi börja flytta soffan, men innan vi började bära kom det fram att han hade tänkt ställa den på helt andra hållet. Det fungerade inte alls i min hjärna, och mitt sätt att sätta soffan och TVn fungerade inte alls i hans hjärna. Så vi hamnade i varsin fåtölj och hummade lite. Men båda hade liksom redan börjat se alla fel i den gamla möbleringen och då kan man inte fortsätta ha det så. Så med beslutsamhet från min sida och inte så lite motvilja från hans sida placerade vi sakerna som jag hade tänkt ”det går ju alltid att flytta runt det sen igen”. Och oj vad nöjda vi blev! Varje gång vi slår oss ner i soffan säger vi högt till varandra; Gud så bra det blev! Så mysigt det är här! Så stor matsalen (före detta vardagsrummet) känns nu!

Ett helt vanligt vardagsrum. Så mycket bättre. Lite som när Agnes sjunger Lill.

Mammapanik 2.

Senaste två helgerna har ägnats åt att fira diverse familjemedlemmars mer eller mindre jämna bemärkelsedagar (mormor 90 år, svärmor70 år, fyraåringen 4 år, och min mor (den enda som inte vederbörligen har hyllats ännu, förlåt!!) 64 år). Och då har vi ändå inte firat färdigt fyraåringen, på söndag väntar både barnkalas och släktkalas.

Senaste veckaa har familjen turats om att vara magsjuk vilket innebar att både min man, hans son och vår dotter stannade hemma från jobbet, skolan, respektive dagis nästan hela veckan, och därmed följde isolering från social kontakt med omvärlden.

Efter att igår därför ha försökt komma ifatt med hushållssysslor och bakande med bland annat grönfärgat strösocker till brysselkex igår, tog det idag slut. Tvärstopp. Total mammapanik utbröt. En halvtimme innan min mans beräknade hemkomst kände jag paniken börja stegras. Yrsel, hjärtklappning, illamående. Nej inte inbillat, jag kännde på mitt hjärta och det skenade. Jag var tvungen att stå med huvudet neråt i en halv minut innan jag lyfte ettåringen ur sängen efter eftermiddagsvilan för att inte svimma. Håller jag på att få vinterkrksjukan IGEN? Nej, det är nog mammapaniken. Om ettåringen hänger sig i mina tights igen och skriker för att hon inte får öppna nedersta kökslådan och strö bullformar och grillpinnar över golvet så får hon en rejäl karatespark. Om fyraåringen frågar om vi ska ha glass till efterrätt ikväll, trots att jag svarat ja på den frågan sen i tisdags (dvs, hon har inte fått glass varje dag sedan tisdag, men blivit lovad glass på fredagsmyset sen i tisdags…) så åker hon in på sitt rum utan vare sig kvällsmat, glass eller saga, minst av allt mys. Om min man kliver in genom dörren utan att hans första ord är ”Jag älskar dig” så går jag ut genom samma dörr och kommer aldrig mer tillbaks. Aldrig. Alltså på allvar.

Sen kom min man hem. Och hans första ord var kanske inte ”Jag älskar dig”, men åtminstone ”Vad har hänt?”.
”Inget har hänt. INGET har hänt”.
Sen fick han vila en timme, efter en helvetisk vecka. Sen sa han ”Du kanske vill åka härifrån och göra något ensam en stund, ikväll.”
Utan att tvekat en millisekund svarade jag ”JA”.

Jävla nöjd och förälskad i min man var jag när jag mindre än en timme senare hade ätit med familjen, duschat, sminkat mig lite och bytt om och var på väg till några VÄL valda vänner i taxi.
Hur mycket egentid vi än behöver du och jag min älskade så var det här precis vad JAG behövde idag. Precis exakt.

Klingande – Jubel – Radio Edit

Fläskvecka

Vid förra veckans storhandling på Coop på Burlöv center, där vi följde snitslad bana mellan extraprisskyltarna efter en liten beräkningsmiss i ekonomin från min sida som resulterade att vi låg back 12000 istället för plus tre, kom vi till kassan med idel fläskkött i vagnen.

Efter ”succén” med världsveckan tänkte jag att det var lika bra att köra en temavecka till då, Fläskvecka. 
På måndagen blev det köttfärssås med spagetti. Visserligen på blandfärs, men ändå. 
På tisdagen körde vi kassler gratinerad i ugn med sparris och champinjoner, och hasselbackspotatis. 
På onsdagen blev det blodpudding med bacon och lingonsylt. Och varsitt stekt ägg till för dom som inte är så blodpuddiga av sig. 
Till sist avslutade vi med pulled pork, som jag så länge velat laga. Det var gott men inte riktigt så wow som jag hade hoppats på efter att ungefär varenda mat- dags- och livsstilstidning haft pp-recept senaste året.

Denna vecka körde vi ingen tillhörande musik tyvärr, det glömde jag bort. Totalt sett var det enda som var lite chockerande hur lik fläskveckan var alla våra andra veckor…

Funderar på framtida teman. Vad tror vi om 70-talstema? Då får man äta konserverad annas och musiken är bra. Det får komma snart!

Fyra.

Idag blev treåringen en fyraåring!
Det blev älsklingsfrukost, pannkakor. 

Detta var enligt mig bästa födelsedagspresenten. 

En riktigt proffsig kockkniv för barn! 

Detta var enligt fyraåringen den bästa födelsedagspresenten…