Att säga -Hej då, och försöka vara glad.

Det är en sak med jobbet som är jävligt jobbig. Förutom själva, liksom, jobbet. Det är att folk kan säga upp sig hur som helst.

Och det är skit. För det är tyvärr så att hur mycket man än gillar varandra och delar framtidshopp, besvikelser och hemligheter med varandra när man jobbar ihop, och liksom är riktigt nära vänner. Och har så fantastiskt übertrevligt tillsammans på luncher och fikor och after work:er och företagsfester och… Så ses man inte så mycket utanför själva jobbet. Man har redan fullt upp då, med familj och släktingar och andra vänner. Fast man säger att man ska luncha, man ska vina, man ska bjuda hem varandra, man ska visst fortsätta ses, hålla kontakten och allt det (och det lyckas man nästan aldrig med), så blir det ändå aldrig samma för man delar inte vardagen längre och det gör väldigt stor skillnad. Det är ju därför man inte har fortsatt kontakt med alla dom man gick i skolan med, på gymnasiet med och pluggade eller sommarjobbade med. Fast man hade trevlig då.

Så när jag idag säger -Hej då! till en mycket älskad kollega är det med tårar i ögonen och sorg i hjärtat. Men innan vi gör det så ska vi alla dricka ett glas bubbel tillsammans på takterrassen och äta middag och ta ett glas rosévin för mycket på en uteservering. Och även om jag har slutat tjuvröka så kommer du att göra det och jag kommer att stå där ute och huttra tillsammans med dig. Och då ska jag göra det med finskor och läppglans.

Jag är förberedd, jag har radat upp på skrivbordet.
 
Den här är till dig.
 
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s