Ensam hemma VII Fin.

Med uppdämd luva via tre bussar och en mataffär tog jag mig hem i regnet.

Har inte pratat men nån sedan midnatt och det är personligt rekord på några år. Jag mår inte särskilt bra av att vara ensam och tyst. Man blir lite nedstämd av så mycket tid att tänka, lite knäpp. 
Det är lite mer än ett dygn sen dom for och nu tänker jag ligga här tills dom kommer hem igen. Det är snart hoppas jag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s