As lyxigt as it gets.

Sista onsdagen i November (månaden som Gud glömde. Och i år också solen).

Kycklingcurry med ris. Och julmust att dricka.

Annonser

Konsumtionshysteri

För hysteri är exakt rätt ord för att beskriva Vellingeblomman. Julhysteri just nu.

Finns som vanligt så mycket olika julpynt att man blir både äcklad och imponerad. 
Värst och mest meningslöst av allt är ”Luville”. Seriöst, vem köper detta? Svindyra minustyrvärldar, inte avsedda som leksaker. Sjukt. Sjukt!

Glittriga julgranskulor i form av en pudel med partyhatt för 149kr framstår som ett riktigt bra köp i jämförelse. 

En bra anledning.

Här är anledningen till att vi skaffade ny soffa i fredags. Igen. För tredje gången i år. 
Den gamla var nämligen så låg att det inte gick att damsuga under den. Såhär såg det ut under den när vi flyttade den. Alltså efter att jag hade plockat bort allt som inte skulle slängas/dammsugas upp. Till exempel strumpor, legobitar och duplobitar, hårsnoddar, pixiböcker några femmor och lite sånt. 

Det blev två nya Ikeasoffor av Howardmodell istället. Nu kan hela familjen sitta i soffan samtidigt!

Arbete som kräver mycket kaffe och choklad.

Och som jag av någon anledning alltid lyckas skjuta upp till sista stund med den briljanta inställningen ”Jag har ju hela helgen på mig.” Är visst inte ensam om det har jag förstått.

1/2 i onsdags, 1/2 i torsdags. 1 igår kväll efter att barnen hade lagt sig. En i morse innan frukost (offrade mig och tog barnmorgon). Bara två kvar, dvs ca 6h arbete, imorgon. Känns skönt!

Att granska studentritningar. Jag kallar det mental styrketräning.

Heureka.

I flera veckor har jag tyckt att det luktar lite, hur ska jag säga, eh… Svett? Svagt och obestämbart men ändå kunde jag inte komma på vad det annars var som luktade, om inte svett. I vårt sovrum.

Så himla ofräscht att vi (iallafall nån av oss) luktar så mycket svett att det luktar i sovrummet fast ingen varit där på flera timmar! Inte alltid, inte exakt varje dag, men då och då. Lite för ofta. 
Har gått igenom kläderna i garderoben och tvättat allt som eventuellt kanske var lite använt. Har bytt lakan oftare och oftare och tömt tvättkorgen oftare och oftare och tvättat och vädrat sängkläder. Och tvättat mig, och mannen oftare och oftare och bytt deodoranter och vädrat och vädrat. Och ändå, kunde inte komma på vad det var, men det slutade inte lukta.

Och nu ikväll kom jag på vad det är. Det är inte svett. Det är gammal plastlampa! Alltså när den har stått på en liten stund och blivit uppvärmd, så luktar det lite, inte riktigt men ändå, lite svett. 
Nu vet jag i och för sig inte om det verkligen är bättre med plastångor, men jag är ändå, lättnaden över att det inte är jag som luktar svett! 

Bråda dagar.

Det är vad VAB-dagar är. För dom inträffar nämligen alltid när man har som mest att göra. Utan undantag. Så när fyraåringen i måndags kväll däckade i soffan efter kvällsmaten med blossande kinder var jag nära att gå upp i limningen. 

För i lördags när vi skulle lämna barnen hos svärföräldrarna gick bilen sönder (ja, paradisbilen, vad hände liksom!?). Och i söndags blev det utryckning till Helsingborg för att tömma mormors lägenhet. Så det jobb jag hade tänkt genomföra i helgen kom av sig, och de viktiga papper jag skulle hämta på annan ort på måndagen kom av sig. Och tisdagen och onsdagen var FULLTECKNADE i både min och min mans kalendrar. Alltså fick tisdagen delas. Jag stack till jobbet vid halv sju i förhoppning om att ha hunnit med de absoluta måstena till klockan ett då jag skulle avlösa min man. Det hade jag inte alls, trots ynkliga tio minuters förmiddagsfika och tre minuters banan-och-clementin-lunch. Så mannen ficka ta med de. Febriga fyraåringen i bilen och dumpa henne på mitt jobb. Jag bäddade med soffkuddar bakom mitt skrivbord och så låg hon där och växelvis sov och växelvis spelade på min iPhone i tre timmar. Sen rusade vi hem och städade inför städningen eftersom huset var i helt ostädbart skick. 
I morse klev mannen upp klockan fem och tog tåget till Göteborg. Jag slumrade vidare en dryg timme, klev upp kvart över sex och gjorde i ordning mig själv och barnen. Gjorde snabb frukostmatsäck packade ihop oss och beställde en taxi klockan halv åtta. Satte barnen i varsin bilstol på trottoaren för att vänta på taxi. Då stannade sopbilen utanför grannen så jag kom på att jag skulle rulla ut soptunnorna och så kom sopkillatna och rullade med dom. Och samtidigt kom nån vägarbetsgubbe i bil och ett gäng olika vägarbetsbilar och frågade om jag kunde flytta bilen, för dom skulle riva asfalten just där (alltså min mans bil), så jag låste upp dörren igen hämtade nycklar, flyttade bil, lämnade in nycklar och låste dörren. Och då kom taxin så in i den med bilbarnstolar och ungar. Och ut ur taxin med ungar och bilbarnstolar hos bilverkstan och kidsen satte sig på golvet i sina bilbarnstolar och väntade och tittade genom en glasdörr på alla upphissade bilar i verkstadshallen. Och så fick vi tillbaks våra bilnycklar tillsammans med en mastodonträkning (vem fan uppfann lambdasonden, bilens blindtarm?), så ut i bilen med bilstolar och ungar och iväg till besiktningstid klockan tjugo över åtta. 
Och ut med ungarna på besiktningen och sätta sig i fåtöljerna och duka fram frukostpicknick och titta på slangar och sladdar och upphissade bilar med ungarna. Och bilen klarade sig utan anmärkning (som TUR var), så torka upp utspillt vatten och borsta bort dom största smörgåsbitarna ur fåtöljerna och in med ungarna i bilen. 

Och hem och titta på Bollibompa och borsta tänderna i en halvtimme och sen in i bilen och iväg till läkartid klockan tio för tvååringens krånglande mage (som naturligtvis krånglat mycket mindre senaste två veckorna, dvs sen vi fick läkartiden). Och sen med tvååringen till dagis så att hon skulle hinna med lunch och vila. Och fyraåringen och jag till affären eftersom både bröd och mjölk och nästan allt annat var slut hemma och kvällshandling med båda barnen kändes inte alls lockande. Och så hem och äta lite rester till lunch och låta fyraåringen vila på soffan en halvtimme. Och just när jag också hade satt mig i soffan för att pusta ut lite ringde det på dörren och det var en vägarbetsgubbe som frågade om jag kunde flytta bilen för nu skulle dom asfaltera det dom hade rivit på morgonen (alltså vad håller dom på med?). Och sen packa en liten eftermiddagsfikapicnic till fyraåringen och dra på möte. Och vara där i tre timmar medan fyraåringen ömsom ritade i sin målarbok ömsom spelade på telefonen. Och in med fyraåringen och köra och hämta tvååringen på dagis och så äntligen hem och packa oss ut ur bilen för sista gången idag. Och laga kvällsmat och äta och sen… Sen la jag mig i soffan och lät mannen som kommit hem ta över. Idag är det väl ändå välförtjänt att lägga sig vid niosnåret? 

God natt.