Att bara hinna halvvägs…

Jag tänker för det mesta när jag ska ha bjudning att jag ska göra det enkelt. Och så tänker jag ut en enkel grundprincip för kvällen. Och sen lyckas jag ändå krångla till det så mycket att det blir jättebrådis mot slutet. 
Precis så var det i fredags, fast värre. Halloween-after-work i trädgården med lite grillad korv. Hur svårt kan det bli? 
Huset var i ett bedrövligt utgångsskick. Tvättstugan var så full av både ren och smutsig tvätt, att vi hade varit tvugna att bära upp en stor hög ren tvätt på matsalsbordet för vikning. Och där hade den blivit liggande en vecka. Eftersom det regnade på halloweendagen vågade jag inte lita på att vi skulle kunna stå ute runt grillen som jag hade tänkt mig. Och oavsett så är det kanske inte så käckt att ha matsalen full av tvätt när man ska ha gäster. Det tog inte som jag hade tänkt tjugo minuter att stöka undan den där högen, utan jag tillbringade nästan två timmar med att vika tvätt (med några smärre avbrott för att torka upp spillt vattenfärgsvatten och reda ut vem som skulle få ha vilken pensel och sånt).  
Och så var jag ju tvungen att bara svänga in på Willys och handla korv. Och det har ni ju redan sett hur det slutade. Det tog naturligtvis inte tjugo minuter utan två timmar. 
Och barnen som var hemma på grund av  regeln En feberfri dag, krävde den vanliga tillsynen och frukosten, och lunchen, och mellanmålet och därtill hörande diskundanplockning. Och även om den totala ättiden bara är tjugo minuter så innebär runtikringet att detta tar ungefär två timmar. 
Och jag hade lovat fyraåringen att gå Bus eller godis. Och så lyckades jag ragga upp grannarna till att följa med. Och det var vid sådär tjugo i fyra och gästerna skulle komma från 17.30. Och i mitt huvud skulle det ta ungefär tjugo minuter fast egentligen tog det ju en timme. Och det var det värt för barnen tyckte det var jättekul och det tyckte nog jag också, men ändå, lite dålig timing. 
Kan väl bara bli GODIS som svar på frågan?
Nånstans här tror jag ni börjar förstå att en del av det jag hade tänkt göra inför festen inte riktigt hanns med. Och ni kan lite förstå att mannen som kom hem tidigare från jobbet för att hjälpa till att fixa blev ganska stressad och gormade: 
-Hur är det möjligt, det ser ju värre ut här än i morse och gästerna kommer om mindre än en timme! 
Det vi hann med var att lägga upp halloweeninspirerat godis fint i olika svarta och orangea skålar. Fast jag hann aldrig riktigt sätta fram dom sen på kvällen utan dom stog lite undanskymda på det tömda matsalsbordet (som vi inte behövde använda eftersom det slutade regna vid fyra) så det var bara barnen som satt och glodde på film i soffan som fick förse sig. 
Vi hann med att göra en jättegod äppelmarängpaj med spritsade spöken av maräng på toppen. Jag hann dock inte ta ut den ur ugnen innan spökena blivit bruna. Och vi hann inte dekorera, dvs sätta ögon på spökena. Så att det faktiskt var en spökäppelpaj förstod gästerna först efter att jag berättade det för dom. 
Vi hann med att göra Halloweendekorationer i form av pumpor och fladdermöss. Men vi hann inte med att hänga upp dom, utan dom stog här på en hylla på köksbänken hela kvällen. 
Pumpa, puma, fladdermus med paljettögon.

Jag hann inte med att ta fram smör och salt till dom där kastanjerna vi rostade så käckt i en gjutjärnskastrull där ute på grillen, vilket förtog en rätt stor del av glädjen att äta dom.

Jag hann duscha. Men jag hann inte göra mig fin, sminka mig, ta på snygga svarta kjolen och sätta på masken jag hade köpt, utan stog som vanligt i köket osminkad med blött rufsigt hår i hemmatights med hål i när första gästerna kom. 
Jag hann inte göra en enda ordentlig lykta, varken gubbe eller sådär stiligt med hål med borrmaskin som jag sett på nätet, av nån av de tre pumpor jag köpte på torget. 
Jag hann inte göra den goda pumpasoppan att bjuda i muggar som en värmande förrätt därute vid grillen, utan den soppan fick jag göra dan efter och bjuda pappa på. 
Jag hann inte göra termosar med varm choklad, och vispa grädde, så att vi kunde dricka Lumumba och Irishh Coffe. Hann inte heller värma äppelmust med konjak och kanelstång att värma sig med (ha ha, vilket skämt att jag ens tänkte tanken faktiskt). 
Jag hann inte knyta orange silkespapper runt den alldeles för starka lampan utanför trädgårdsdörren. 
Alltså. Känslan av fiasko. 
Men min man hann göra i ordning uteplatsen, tända fyrfatet, grillen, mashallerna. Han hann sätta upp ljusslingan i träden och tända den. 
Jag hann ta på dottern hennes självlysande skelettpyjamas och fladdermusmask. 
Jag hann ta fram stjärnchips och baconchips (något mer halloweeniga än dillchips?), de italienköpta pytteoliverna och poppa micropoppcorn och lägga upp i orangea och svarta skålar. Sätta en hel påse mashmallows på spett och ställa snyggt i ett glas (egentligen var det fyraåringen som gjorde det). Ta fram korv, korvbröd och diverse tillbehör. Och göra en hyfsad ostbricka med det läckra brödet från Ica Maxi Toftanäs (med mina oerhörda mängder självinsikt och tidsplanering insåg jag redan på torsdagen att jag inte skulle hinna baka så jag köpte ett finbröd) en italienost och två ostar till. Duka fram öl och vin och läsk och sugrör och glas till alla inblandade. Hann till och med ta fram Aperolen jag köpte på systemet (149kr, vågar inte gissa hur mycket jag hade tjänat på att köpa den på tax free i Milano, om jag hade hunnit det…) särskilt för att kunna göra orangea drinkar. Jag hann till och med ta fram de orangea servetterna! 
Och som tur är hade vi som vanligt fantastiska gäster, som var finklädda och festliga och till och med hade med en pumpalykta att sätta på bordet. 
Skam dem som ger sig. 
 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s