Gott nytt år!

Sitter i en fet penthouselägenhet i Paris med min man, min bror, hans familj och löser världsproblem. Klockan är kvart över nio och vi har 1 1/2 flaska vitt kvar, och en mousserande till tolvslaget. En kvarting Jäger (!!!) och tre öl. 

Kommer vi att klara kvällen eller måste vi hålla igen, eller ska vi behöva gå ut och handla för femte (!!!) gången idag. Har någon öppet, isåfall vilken butik, och vems tur är det att gå ut och handla? 
Som sagt; världsproblem löses! 
Puss och kram, Tack för i år och ses i nästa hoppas jag! 
Annonser

Skinkdetox.

På julafton orkade jag som vanligt bara en halv liten bit. Juldagen är för mig den stora skinkdagen, då åt jag skinka morgon middag och kväll. Och på annandagen åt jag skinkmacka både till frukost och lunch. Så när vi åkte norrut på annandagen var jag rätt less på skinka, och julmat.

Där serverades som tur var kalkon och ingen skinka fanns i sikte heller på frukostbordet dagen efter.
Så när jag kom hem till Malmö tredjedag jul vid lunch var jag riktigt sugen igen.

Två måltiders skinkdetox är allt man behöver, sen går det bra att äta upp resten!

Fyra minuter vintermys.

Det är ungefär vad det blir när man åker på utflykt ensam med tre barn som egentligen är lunchhungriga och middagssömniga, till en isbana där alla andra som tänkte likadant är, en solig jullovsmåndag när det är sådär en åtta minusgrader.

Hur tänkte jag när jag tog med tvååringen till skridskobanan, när jag VISSTE att fyraåringen inte vågar stå på skridskorna utan att släppa min hand? Vi stog rätt länge i kö för att fixa skridskor till mig och nioåringen och hjälmar. Damskridskor i min storlek (och storleken över och under) var slut så det fick bli ett par herrskridskor. Och hjälmen var helt för liten för nioåringen. Så snörde vi på skridskor på hela sällskapet och tog på hjälm på fyraåringen. Och jag kunde ICKE ta ett skär i herrskridskor utan taggar och som var jättebreda så fötterna bara vinglade omkring därinne. Så jag tog på mig skorna igen och började leda runt fyraåringen med tvååringen på armen. Och det var skitsvårt för fyraåringen fick lite panik så fort jag släppte en av hennes händer. Efter en stund satte jag ner tvååringen för att vila armen lite grann och då började hon gråta så att hon tappade andan, och sen föll hon såklart raklång. Så vi kasade oss till sagen, båda flickorna gråtande och tog på skor igen. Nioåringen kom och undrade varför dom skrek och grät och den kommentaren hjälpte ingen. Sen sa han att han suger på skridskor och bara ramlar, han skulle behöva lite hjälp. Men då fick han välja på att ta av sig skridskorna och komma med och dricka varm choklad eller åka mer och missa fikat.

Så vi lämnade tillbaks lånegrejjerna och fikade. Och då var det riktigt vintermysigt i fyra minuter, när vi drack varm choklad och åt pepparkakor och tittade på dom andra som åkte skridskor. Sen var det nån som spillde mjölk och nån som blev kissnödig och nån som ville gå till lekplatsen istället.

Lucka 24.

Den milda och fruktansvärt gråa och regniga hösten medförde att grönsakslandet varit skördbart väldigt länge. Mangold, purjolök (spinkiga små stackare) och såklart grönkålen kunde skördas på julafton. Mangolden att sätta i vaser och att dekorera faten med (man KUNDE gjort något vettigt av den men det orkade jag bara inte). Purjolöken användes till den inlagda sillen. Och grönkålen omvandlades till långkål såklart, det bästa på hela julbordet. Grönkålen tål en del frost, så varje år sen vi flyttade hit har jag odlat grönkål och skördat på julafton. Det är lyx det!

Älskar inläggningar!