Nu kör vi!

Jag säger bara: Guld och gröna skogar! 

Nu kör vi, team Kvinnaböske. 

Annonser

Jobbdag de luxe.

Igår var det dags för en personalaktivitet med jobbet igen. Önskemål från bossen var att det skulle kännas lite lyxigt. Det skulle märkas att det går bra nu, och att vi får cred för det. Vi skulle välkomna en del nykomlingar i gänget och påminna varandra om att vi är ett jädra gött gäng.

Grubblade länge och väl på vad vi skulle göra. Nästan alltid när vi gjort någon personalaktivitet har det varit något lite sportigt, något hurtigt och så middag på det. Men i slutet av februari uppmuntrar vädret inte direkt till utomhusaktiviteter, och att halka runt och svettas i nån ishall till dålig 80-talsmusik känns inte särskilt lyxigt. Och budgeten var på intet sätt obegränsad även om den var lite högre än vanligt, så SPA-behandlingar och dylikt rymdes inte inom ramen. 

Till slut bestämde jag mig för att det får bli en kväll i tecken av lyx, flärd och dekadens. Vi samlades i jobbets foajé där man fick en liten liten flaska mousserande att dricka på vägen, och så gick vi tillsammans till Moderna museet för att kika på den relativt nyöppnade Dardel-utställningen. Dardel passar ju verkligen i temat! Tyckte mycket om utställningen och det var ett rätt trevligt sätt att umgås, även om jag kan tänka mig att de få besökare som inte tillhörde vårt sällskap säkert störde sig rätt rejält på oss. Vi flanerade omkring, man tittade på egen hand, man kommenterade någon tavla tillsammans med någon som råkade stå där just då. Man klungade ihop sig och tittade lite tillsammans och flöt ut åt varsitt håll igen. Säkert var det ganska många som inte var så imponerade av utställningen och Dardel som jag var. Vissa slog sig ganska snabbt ner på bänkarna som är spridda i lokalen. Ganska mycket pratade vi med varandra om allt utom konsten framför oss. Men jag inbillar mig att stämningen på muséet ändå gjorde att vi kanske pratade om annat och med andra och på ett annat sätt än vad vi gjort om vi varit i den där ishallen?

Älskar Moderna Muséets illgula toaletter!
 
När vi lämnade museet fick alla ett litet paket, en souvenir från kvällen och utställningen i form av en ”Citatpenna” och ett litet Dardel-block. Det var min kära kollega och partner-in-fest-fixnings-crime som kom på att det nog skulle vara uppskattat och det var det verkligen.
 
Så flanerade vi vidare genom staden till Johan P där vi åt stora skaldjurstallrikar och drack supergott vitt vin. Som tur var var även maten för dom som inte hade beställt skaldjurstallriken väldigt god, även om det dröjde lite länge innan vi fick in den. 
En hummer är en havskräfta är ett ostron.

När skaldjuren började ta slut på faten tvingade jag folket att göra en placeringsrokad och delade in dem i lag om 4-5 personer, och så skulle varje lag ta fram fyra frågor av typen ”Vem ska bort”. Alltså vem av lagmedlemmarna har aldrig brutit ett ben. Vem i laget har ingenting grönt på sig. Vem i laget är inte stora- eller mellansyskon osv. Till en början verkade det råda stor förvirring men jag lämnade dem åt sitt öde och gick i förväg tillbaks till kontoret.

 
 Där hade jag med några kollegors hjälp redan tidigare städat och gjort vårfint i köket. Och så dukade jag upp en dessertbuffé som jag utlovat redan i inbjudan. Nån vecka innan frågade jag en kollega på fikat: -Hur många desserter måste det vara för att kunna räknas som en buffé? Minst tre tyckte han. Då la sig bossen i och sa att han tyckte det var onödigt med desserter. Varför hade vi inte bara ostar istället? Och en tredje tycker inte alls om ost, utan är mest intresserad av drickat ändå. Och för att folk inte skulle få för sig att avvika efter restaurangen utan verkligen följa med upp till kontoret igen så hade jag själv liksom hypat den här buffén genom olika hintar under veckan. Innan jag ens hade bestämt hur det skulle gå till egentligen. Så pressen var rätt hög och målen var högt ställda för jag ville naturligtvis tillfredställa allas önskemål och inte minst tyckte jag det var viktigt att det såg snyggt ut. Jag ville försöka WOWa folket helt enkelt. Och minsann tror jag faktiskt att jag lyckades lite med det den här gången. 
 
Till det framdukade kaffet serverades portvin eller avec med is. För dom som föredrog det fanns naturligtvis vin eller öl.
 
Så fyllde jag hela kökets långa bardisk med sju sorters desserter. Inga direkta experiment eller nyskapande recet utan idel beprövade godingar. Och även om jag inte hann färdigt innan kollegorna började droppa in från restaurangen, utan dom som kom först fick hjälpa till att sätta på kaffet, spritsa grädde och lägga ut bär, fick masseffekten avsedd verkan när det väl var färdigt.  
 
 
Kladdkaka med vispgrädde och hallon. Vaniljpannacotta med blåbär. En liten liten Appletini med ett tunn klyfta Granny smith och ett myntablad. Ett litet salt kex med en munsbit Morbier och ett björnbär. En liten mazarinruta (tack älskade vän och kollega som bakade dom och tog med, hade inte orkat det själv!) med röda vinbär. Ett fruktspett med en vattenmelonkub, en bit galiamelon och en physalis. Ett minidigestive med en skiva chèvre, en valnöt och lite honung. Däremellan strödde vi mer bär, citronmelissblad och så pudrade vi lite florsocker mest överallt.
 
Faktiskt tror jag att jag hörde ett WOW. Så fortsatte vi njuta kvällen och stämningen var på topp. Mission accomplished.
 
Älskar det! Att fixa fest -som nån annan betalar. Känner sig lite som Bindefelt. Minus kändisgästerna förstås, men ”mina” gäster är ändå mycket härligare än kändisarna, det slår jag vad om.
 
Hej vänner -hur mår ni idag?
 

JobbVAB och finVAB.

Magsjukan verkar nu äntligen ha gett med sig, men eftersomsom dagis kräver 2 dagars karens efter magsjuka, är vi hemma idag också.

Efter frukost byggde barnen ett dagis i vardagsrummet och visade stolta runt mig. 
-Här är dockstationen, här är bibliotekstationen, här i den här kojan är vilorummet där jag tänker vila efter lunch, här är legostationen och här är TV stationen.
-Va, får man titta på TV på dagis?
-Nej inte på det riktiga, men det här låtsasdagiset är lite bättre än det riktiga. 
Undertiden barnen var på sitt nya bästa dagis passade jag på att jobbVABa lite. Det är ju nackdelen med ”fria” jobb. De måste liksom göras oavsett. Antingen gör jag det idag, eller så ligger det och väntar på mig imorgon. Diskuterar trädgropar med en kollega. Han pdf:ar ritningar och skickar på mailen, jag handskissar frågor och förslag, tar foto och skickar tillbaks på sms. Jodå, allt är möjligt. 

Men sen lyste solen så starkt på mig genom köksfönstret att det blev svårt att se datorskärmen ordentligt. Så då gjorde vi i ordning en picnic och övergick till finVAB istället. 

Detta glåmiga ansiktet BEHÖVDE friskluften, solen, utsikten över havet. 

Och det behövde dom här två småstollarna också. Kanske inte så mycket utsikten då, men omväxlingen. 

Kämpa kämpare kämpast

Ja, ta mig tusan, vi kämpar. Idag var det solsken så vi insåg att det var dags att vara ute lite. Men med tanke på rådande omständigheter (orkar knappt tänka tanken på ett spyanfall i overall mitt ute i en skog), så höll vi oss hemma i trädgården. Innan vi hann ut hade solen förstås gått i moln men det var okej ändå. Vi hade lite picnic och försökte bota kräksjukan (tvååringen fortfarande alltså) och illamående (mamman, dvs jag, blir alltid illamående av skräck när barnen är magsjuka av blotta tanken på att drabbas själv) med nygräddade munkar från Abdos. Det var kul där och då men mamman straffades genast med halsbränna och tvååringen med diarréattack (stackarn, nu börjar hon bli riktigt medtagen). 
Så imorgon blir det väl jag två barn och kära gamla VAB igen. Kul! Om det är nån som känner att ”Äh, lite magsjuka är väl inte så farligt. Det är bara veklingar som drabbas av sånt”, så är vi väldigt intresserade av lite sällskap. Jaså, ni känner inte så? Okej då vet jag. Bra tänkt av er. 
Till råga på allt elände så har fjärrkontrollen till TVn här uppe i sovrummet gått sönder också. 
Tyck synd om!

Det blir nog en härlig helg det här!

Jag behöver minst åtta timmars sömn per natt. Och då menar jag BEHÖVER. 

Det har jag inte gjort på senaste tiden. Veckans två första nätter (månd-tisd och tisd-onsd) sov jag sammanlagt sju timmar, eftersom tvååringen var förkyld med någon slags helveteshosta. Sen sov jag lite knappt sex timmar natten till torsdagen eftersom jag fastnade hos den där vännen med vinglasen i handen. Och inatt sov jag ungefär tre timmar eftersom tvååringen började kräkas lagom till läggdags, och sen fortsatte med det rätt kontinuerligt under natten. 

Idag var hela familjen ledig, vi hade liksom tänkt ha sportlov, åka till Köpenhamn eller nåt. 

Det gjorde vi såklart inte, vi har gjort så lite som möjligt kan man säga. Så även om jag verkligen behövde en dusch i morse tyckte jag liksom inte att det var lönt. 

Till kvällsmaten ikväll ryckte vi upp oss lite. Jag och tvååringen, som varit pigg hela dagen, åkte och handlade. Femåringen dukade. Jag gjorde nåt sydamerikanskt inspirerat av en bild femåringen pekade på i kokboken hon fick i julklapp av pappan. Det var underbart stekt ryggbiff med chimichurri, det var bakad potatis, avocadohalvan och nån salsa och quesadillas som dukades fram. Men just när jag dukat fram allt och tänkte börja idiotfotografera det, så kräktes tvååringen på köksgolvet. Så… 

Ja, jag vet inte. Och typiskt nog har vi inför den här helgen haft fler roliga saker att välja på och inplanerade än vi normalt har på ett halvår. Men det känns inte som att vi kommer att ha den roligaste helgen på ett halvår om man säger så. 

Varning för en chockartat hemsk selfie nedan. Men den är representativ för situationen här hemma just nu. 

Vinterns lata dumhet är som bortblåst.

Ser ni någon skillnad?

Förutom att jag ser både sur och förvånad ut samtidigt?  

Jag har varit ovanligt lat den här vintern. Efter att novemberregnen sög musten ur mig har jag fortfarande inte kommit igång med cyklandet till och från jobbet, utan det har blivit bussturer mest hela tiden, utom då min käre man släppt mig på vägen till sitt jobb. Nu är det ljust på morgonen, nu finns inga ursäkter. Så har jag tänkt i två veckor.
Skämdes när jag häromveckan träffade en före detta kollega på bussen och han förvånat utbrast:
-Va, åker du buss? Jag trodde du hade en sån där cykelblogg?
(Okej han kanske skulle läsa bloggen lite noggrannare så skulle han se att själva cyklandet är rätt underordnat här).

Men i morse hände det!

Kanske för att det skulle bli förhållandevis varmt och vindstilla idag enligt P4:s meterolog. Kanske för att jag var ensam hemma på morgonen så att jag hann med vad som nästan kändes som en spastund i badrummet (mycket tack vare den här fantastiska orchidén) och där och då återigen insåg att den där kroppen behöver röra på sig. Kanske för att jag stannade en stund för länge hos den där vännen igår och tog ett glas för mycket, så att jag verkligen behövde en dos friskluft. Kanske för att jag har slut på pengar på busskortet. Oavsett; jag gjorde det! Och nu ska jag inte hänfalla till lathet igen förrän nästa vinter. Eller nästa ösregn.

Nu är det dags för reklampaus igen!

Jag vet att du längtar efter sommaren. För då ska du hyra vår bit av paradiset!
 
Alla inlägg jag skrivit om paradiset hittar du om du klickar på etiketten #Paradiset uppe till höger på bloggens förstasida (fungerar bara på dator). Enjoy!
 
eller