Ensam hemma 2015: Dramatiskt avslut.

Vi är de enda som stannar i baren kvällen ut och i takt med att gästerna tunnas ut gnabbas med honom lite av och till. Får honom att blanda till nya specialaren Chilicosmo. Jag säger att jag är sugen på Cosmo, men det är lite väl 2000 så varför kan han inte göra en twist på den? Han blir uppspelt och börjar hela uppfinnandet med:
”-Jag vet den perfekta garnityren!”
Varpå jag replikerar:
”-Utseendet är ändå lite viktigare än smaken va?” 
Och han svarar utan att tveka:
”Ja!”
Då drar jag mig inte för att delta i själva komponerandet av smaker och resultatet blir riktigt bra. 
 

Fem minuter innan stängningsdags och bartendern frågar om vi vill ha nåt mer ikväll. Vi som är ensamma kvar sedan en stund har just bestämt att vi ska fortsätta hem til mig och dricka ett glas rosé eller två till. Svara utan att blinka 
”-Ja”
Med tillägget:
”-Om du blanda till något som vi kan svepa i oss på fem minuter då. Det är helt okej om det är lite sötsliskigt. Och så vore det kul om man fick se något som brinner, det var länge sen man fick se det på en bar. Har kanske inte sett det sen Avoriaz 1995. (det var en klar överdrift men det vet ju inte han). ” 


Denna utmaning tog han sig an med glädje, men glädjen hans dämpade något när han insåg att dom inte har någon Sambucca, en självklarhet att utgå ifrån annars. Kan även meddela att Galliano hade dom heller inte så om man leka nostalgiker får man gå någon annan stans.

Men efter mycket möda lyckas han tillslut få våra två små sliskiga shots att brinna nån sekund eller så, och vi går nöjda hem för att dricka rosé till klockan 4 på morgonen. Tackar särskilt för att min man valde att inte komma hem med barnen förrän vid 17-snåret. Tack du älskade för att jag fick dom här två dagarna, jag behövde dom!

Ensam hemma 2015: Duttade drinkar på hög höjd.

Efter allt det där piffandet tog jag taxi till nån italiensk restaurang i Slottsstaden. Den var okej, men inte toppen. Bättre däremot var efterrätten som intogs i form av en cokctail i baren på Malmö Live. Det var min första gång där men troligen inte sista.

Efter att baristas gått från något spännande och exklsivt till något man förväntar sig på ett vettigt café, har bartender blivit det nya hypade yrket som ni nog märkt. Trevligt för all del, och många av de nymodiga drinkarna är väl så goda som de gammla klassikerna. Men ibland går det lite till överdrift. Den unga och ivriga bartendern på Malmö live den här kvällen fick snabbt ök-/smeknamnet Dutten av oss. Han försökte övertala alla gäster att välja något annat än det dom faktiskt först beställde, och vi som hängde oss kvar i baren längre än vi först tänkt småskrattade åt det hela till sist. Särskilt som drinkarna blandades till med yviga gester och spretande fingar och alla drinkar fick lite duttar av ditten och datten på toppen, eller en torkad limeskiva, eller en liten skål pressad av krossad is fylld med något piffigt.

 
Men de drinkar vi drack var goda, utsikten är ju hänförande och själva lokalen mer intim och mindre flashig än vad jag trott. Inbjöd till mysiga samtal snarare än förfest för grabbgänget. Kanske var stämningen sådan för att vi var där en söndagskväll men jag tror det är så jag gillar det bäst. I’ll be back!
 
 

Ensam hemma 2015: Piff

Efter första dagen då det inte blev så mycket vila som jag tänkte mig (som rapporterat), tillbringade andra dagen i sängen iklädd morgonrock mest hela tiden (som rapporterat). På kvällen stämde jag träff med en vänninna jag inte träffat på alldeles för länge för en middag och en drink. Orkade också för första gången på länge göra mig riktigt fräsch. Låg länge i ett bad med badsalt och oljor och dylik gegga. Peelade och filade det ansades och fransades. Naglar målades och dagen till ära orkade jag till och med smörja in benen och ta fram de högklackade sandaletter och lägga mer än bara en lätt mascara-make-up.

Borde kanske göra det oftare ser jag.

Ensam hemma 2015: Att skaffa sig sysselsättning.

Ja, jag var alltså ensam hemma en helg. Jag är väldigt dåligt på att hitta på vettiga anledningar att vara göra saker utan familjen, till skillnad från min man. Han är för det första borta med jobbet titt som tätt. Och -Nej, det är inte samma sak när det är i tjänsten, men ändå. Två timmar ENSAM på Kastrup. Äta middag på krogen i främmande land, om än med kollegor. Sova ensam i hotellsäng. Äta hotellfrukost ensam. Och så vidare. Jag har gjort det två gånger i år, ovanligt mycket, och hur jobbiga och intensiva dagarna än är när man är bort med jobbet, så är ovanstående bara sååå skönt ibland. För det andra så är han mycket bra på att komma på saker som han bara MÅSTE göra. Ensam, utan mig och barnen. En kväll här, en natt där, en helg där och en vecka där.

Och när vi nu ändå har sju hela veckor ledighet tillsammans verkar det ju fånigt om jag inte skulle kunna skaffa mig nån dag och natt eller två?

Så jag var tvungen att hitta på en anledning. Och min anledning var att jag ju i egenskap av förlorare av boulen med grannskapsfruarna lovat att bjuda på bubbel. Utan män och barn. Den anledningen köpte mannen och tog med sig våra barn till sina föräldrar lördag till måndag. Inte för att jag tror att nån av grannfruarna faktiskt hade noterat detta löfte, eller utkrävt mig på det om dom nu noterat det, men ändå. En anledning så god som någon.

Enda kruxet var att den liksom lite motverkade sitt syfte med hela den här ensamhelgen. Att vila upp sig och ut sig, på riktigt. För när familjen försvunnit efter frukost började en storstädning med puts och ans för att stolt, fåfängt och fånigt kunna visa upp vårt hus i bästa möjliga skicka. Det pågick i ungefär tre-fyra timmar. Sen var jag ju tvungen att handla. Och så att göra något ”tilltugg” till bubblet. Summa summarum hann knappt duscha innan gästerna kom (som vanligt), än mindre vila och slappa något på dagen. Och var tvungen att sätta det första gästerna i arbete för att ro i land det hela.

DEalen var att jag bjöd in alla i grannskapet på bubbel -under förutsättning att alla tog med sig bubbel så skulle jag bjuda på tilltugg. Att bjuda in folk på bubbel med ”tilltugg” klockan 19 är urdumt. Vad bjudan man på då, och vad förväntar sig folk? De flesta har väl knappast hunnit äta middag så man bör alltså bjuda på något tillräckligt matigt som stillar både smaklökar och hunger. En skål dillchips tror jag skulle göra rätt många besvikna. 14 personer skulle förses. Så jag börjar lite i olika ändar. Rätt så mycket valnötter och parmesan hemma? Jamen jag gör lite pesto då. Och rätt mycket blåmögelost. Jag gör väl en paj då. Och rödbetor. Ja, men jag gör väl några varma snittar med röbetor och chevre då. Blir man mätt på det här? Äh, jag sätter väl en deg och bakar ett bröd också eller? Sådär höll jag på och blev som sagt knappt färdig.

Gazpacho, den har börjat bli en stående favorit att bjuda på här hemma. Receptet är från förra sommaren och ni hittar det här; http://cyklahem.blogspot.se/2014/08/ensam-hemma-iv.html

Sen gjorde jag små varma snittar. Olivolja på skivor av baguetter, skivade rödbetor och chevre på toppen, ringla över honung, salta och peppra och gratinera i ugnen. Aldrig fel.

Så gjorde jag en paj med blåmögelost och prästost toppad med päron och valnötter. Vanlig pajdeg. Kavla ut och täck botten med riven prästost, smula sen över rejält med mögelost (ju mestigare smak på osten desto mer behövs kan man säga). Vanlig äggstannig på det (knappt 1dl mjölk eller grädde/mjölk-blandning per ägg, salt, svartpeppar och vitpeppar. In i ugnen. Låt svalna så stannar den till sig. Stjälp upp och skär i lagom bitar. Skala och tärna päron, stek i smör och rätt mycket farinsocker på hög värme, tillsammans med grovhackade valnötter (ungefär 50/50 valnötter/päron). Strö över finhackad färsk rosmarin på slutet. Det ska bli en lite kolaaktig sörja runt päron och nötter av smöret och farinet, men päronet får inte hinna bli för mosigt. Strö den där blandningen över pajbitarna. Om man hinner kunde man ju garnera med lite extra rosmarin men det hann jag inte den här gången. Som vanligt en redigt dålig bild på det:

Sedan gjorde jag ”det fantastiska brödet” ur Annas kokbok, det är alltid lyckat. Några ostabitar och lite philadelphia till det. Glömde sätta fram smöret insåg jag efteråt.

Och så gjorde jag som sagt en pesto (fast med valnötter istället för pinje). Blandade rejält med pesto med lättkokta morotsstavar, lättkokta blomkålsbuketter, färska rädisor och svarta oliver till nån ljummen sallad. Fungerade bättre i teorin än i praktiken märkte jag. Det var absolut inte äckligt, men inte så wow som jag tänkte att det skulle bli. Skulle öst på mer salt, mer pesto och kanske dragit på med lite citron också för att få mer smak på det hela. Nåväl. Såg trevlig ut iallafall, det är alltid något.

Till efterrätt tänkte jag först göra lakritspannacotta, det har ju varit sån ståhej kring lakrits hela våren. Men så tänkte jag att det är ju inte alla som gillar lakrits. Och dom som inte gillar lakrits brukar typ hata det. Så det blev vanlig hederlig vaniljpannacotta, toppat med kokta hallon och en lakritspipa. Inte så dumt om jag får säga det själv. Och som vanligt, utseendet är halv grejjen!

 
Utöver maten som jag nu tjatat lika långrandigt om som vanligt, var det en riktigt lyckad tillställning. Återigen glatt överraskad över hur trevliga grannar jag har. Sista gästerna gick vid strax innan två, och då var allt bubbel gästerna så generöst haft med sig, inklusive det mesta av en rosébox jag hade i kylen gått åt. Bra jobbat!

Ensam hemma 2015 versionen.

Jag har skickat iväg man och barn till svärföräldrarna över helgen. Ibland måste man faktiskt få vara ensam en stund och ha lite riktig vilosemester. 

Idag har jag hängt en tvätt men annars har jag bara gjort det jag skulle: ingenting. Klockan är snart halv tre och här ligger jag, fortfarande i morgonrock, läser deckare och äter Panna cotta till frukost. 

Mitt emot den underbara staden.

Ligger en lite mindre men nästan lika underbar stad. Helsingör. Värt ett besök alla dagar på året, ändå är vi där alldeles för sällan.
 
Färjan, en happening bara det. Det ska ätas röda pölser och drickas en öl på den där båten oavsett hur snabbt man måste halsa ölen efter att ha köat i kiosken nästan hela överfarten.

Den här gången hade vi siktet inställt på Kronborgs slott. Har inte varit där på över 20 år så hade mycket dålig uppfattning om det hela. Det visade sig att det är en mycket större och mer imponerande anläggning än vad jag kom ihåg. Vi nöjde oss med att bara besöka det yttre gratis delarna och det var gott nock, underhöll oss i nästan två timmar bland murar, vallgravar och kanoner.

Sen promenerade vi in till stadens centrum. En halvmulen dag i juli är alla butiker öppna och det tjyvtjockt med folk. Full kommers och samtidigt danskt gemyt. Barnen fick såklart en glass och jag och mannen fick titta i lite antikvitetsaffärer. Vi hittade en lekplats där barnen fick springa av sig och jag kunde undertiden shoppa loss i ostbutiken. 

Sen tänkte vi att det var dags att dra oss hemåt. Men medan jag gjorde ett snabbt inhopp på en vinbutik för två boxar rosé, så hittade mannen och barnen ett nytt pit-stop. På Toldkammeren är det nu i sommar snickarverkstad för barn på innergården. Perfekt lagom för barnen att hänga lite och för föräldrarna att slappa lite. Mysigt, gott och prisvärt ekologiskt café dessutom!
http://kuto.dk/kalender/2015/juli/hyg-og-byg-i-toldkammeret

Sen tog vi färjan tillbaks över sundet och lastade in oss i bilen. Undertiden hann det bli väldigt varmt och väldigt kvavt, så vi gjorde ett snabbt stop till på vägen. Ett snabbt kvällsdopp på Råå. Underbart. Sen hemåt till Malmö igen.