Malmöfestvalen som lik.

Nej. Jag dog inte. Blev inte ens inlagd på akuten, har inte minsta tumör (tror läkaren), och inte minsta lilla hjärnhinneinflammation (visade snabbsänkan). Läkaren, som denna gång var en annan än den hemska hemska gång jag fick gråta mig till medicin, (läs här: http://cyklahem.blogspot.se/2014/03/att-bli-behandlad-som-en-knarkare.html ) tog mig på allvar och lyssnade och undersökte och bokade in tid för uppföljning. Hon trodde att det helt enkelt var min pollenallergi som fått oväntad fart och riktning (tack sommar och sol som äntligen kom till oss så att allt gräspollen kunde explodera!). Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt den diagnosen. Jag menar det är ju skönt att jag inte har cancer (och nej, jag vet cancer är inget man ska skojja om, men nu gjorde jag det, okej?), men jag tyckte att min allergi liksom var tillräckligt jobbig innan. Hon skev iallafall ut starkare astmamedicin och nu hoppas vi bara på det bästa. Känner mig något bättre och var åter på jobbet idag. Bara för att man har lite nästäppa, andningsbesvär och massa huvudvärk har man väl inte tid att ligga död i sängen hur länge som helst. 

Upptäckte rätt snart att jag inte var jättepigg så jag gick hem vid tresnåret efter att ha betat av det viktigaste av det jag var tvungen att göra. Tyvärr hade jag lovat att gå med barnen på Malmöfestivalen ”någon kväll”. Och tyvärr så var det bara ikväll kvar för imorgon ska vi bort och sen är festivalen slut. Tror inte att ”nån kväll nästa år” hade fallit i god jord. Och tyvärr var mannen i Milano med jobbet igår och idag så kunde inte tvinga dit honom i mitt ställe. 
Så jag hämtade väl barnen, tog ut 600 cash och stålsatte mig i två timmar. Glass och karuseller, det är grejjer det. Det var lite som att släpa runt ett lik, och det liket var inte någon av de två barnen utan det var jag. Barnen, dom var glada nästan hela tiden -utom när vi inte vann på chokladhjulet, och när vi inte gick på restaurang, och när liket sa att det var dags att åka hem. 

Bäst på malmöfestivalen enligt barnen: glitterballonger. Lyckades ta mig hem utan att köpa en, flickorna fick ”klappa” dom när försäljaren tittade bort och var rätt nöjda med det. 

Sämst på malmöfestvalen enligt mig: Den här ålen på lilla torg. Är det bara jag som inte fattar grejjen? Några hundra tusen gratis heliumballonger hade varit bättre investerade festivalpengar tycker jag. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s