Pretty damn proud. 

Gud så jädra dum jag var när jag la ut det där inlägget med en kavalkad av våra pepparkakshus genom åren, INNAN jag hade gjort årets. Snacka om prestationsångest! Snacka om att inte kunna bestämma sig! Men, nu är det avklarat, och jag är granska stolt själv faktiskt. Kanske bästa någonsin?

Allt började med den där lilla pappersbiten.  Eller, egentligen började det med att min man bildgooglade Amazing gingerbread house och vi fick syn på en fågelbur som vunnit något pris. Det fastnade vi för såklart, och sen var det bara att börja försöka rita kontruktionsmallar. Det är den lätta biten. Sen blir det svårare och svårarae och sen lite lättare och sen är det färdigt.

Bitarna blev i år ovanligt bra (förutom den ovan som blev lite väl bränd), för jag var ovanligt noga med att göra bitarna jämntjocka, och tack vare att det var rätt smala delar svällde dom inte så mycket. Och så gjorde jag bara två och två i ugnen så jag hann kantskära dem när dom kom ut innan dom svalnade. Utfärdar en varning för änglamarks pepparkaksdeg (ja, jag bakar på köpedeg, nån måtta får det vara), den var mycket svårjobbad och smulade sig, sprack och gick sönder i ett.

Sen är det ju alltid den där livfarliga etappen när man ska sätta ihop dom där spröda spröda bitarna. Med skållhett, skållhett!!, smält socker. Fasar för det varje år, men i år klarade jag mig utan brännskador som ett äkta proffs. Den lilla julgransfågeln kom väl till användning.
Efter det blir det lite lättare, bara mer tålamodsprövande. Det är dekorationsdags. Dukar fram en bricka till oss var (en till mig och en till varje barn) med skålar med dekorationer, och gör en strut vit glasyr till mig och varsin strut rosa till flickorna (oväntat val från deras sida. Dock dom var besvikna att den var så ljusrosa, beordrade mer karamellfärg, men jag vägrade) och släpper dom lösa. Sen jag hittade engångsspritspåsar och kom på att man ska vispa kristyren med elvisp så blev livet mycket lättare. Ändå lyckades den bli snudd på för lös i år. Troligen pga att jag inte orkade gå ner i källaren och hämta ett paket florsocker till.  Femåringen är superkoncentrerad och har en tydlig idé om hur det ska se ut.
 Treåringen har en lite mer fri stil. Öser på kristyr i högar och lägger bara på godis hon själv gillar, dvs minimashmallows i år.
  Inte så illa pinkat!

Varje år tänker jag att jag kanske ska låta bli att dekorera men sen, när barnen satt igång att dekorera sina hus (det är den mest tålamodsprövande delen) så blir jag så sugen så sugen så jag kan inte hålla mig. Så när barnen hade gått och lagt sig och jag hade städat undan deras stök så satte jag mig på en pall i köket.

 Och sen satt jag där i ungefär två timmar.

Älskar glaskuporna mannen släpat hem. Och ja, jag hade kollat storleken på den glaskupan innan jag gjorde mallarna. Julpyntet här hemma börjar arta sig!


Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s