Beredd på en fyraåring!

Ni kanske har noterat att jag övergått att kalla treåringen för fyraåringen. För, ja, hon har fyllt fyra. Hur detta kunnat passera helt utan rapporter på bloggen, trots sedvanliga tre firanden, förstår jag inte.

Vill inte framstå som mallig, men jag är faktiskt överjävligt bra på att köpa presenter (framför allt till mina barn).

En ny cykel. En dröm som går i uppfyllelse.

Toapapper med Hello Kitty. Alltså, hon slog armarna om det här toapappret och i princip jublade när hon hade öppnat det. Har inte sett det nånstans i Malmö, men hos Bo Ohlsson i Tomelilla, där finns det!

De sista blommorna trädgården kunde uppbringa stog på hennes födelsedagsbricka.


Även regnbågsrandig tejp och en tejphållare i form av en enhörning med regnbågsman och en Hello Kitty-parfym fanns bland presenterna. Att årets första snö låg på marken den morgonen var som en present i sig.

På eftermiddagen var det tydligt att det var en fyraåring jag skulle hämtat på dagis, inte en treåring.

Fadern bortrest, så för att göra kvällen lite mer livad vi bjöd hem våra bästa vänner på kvällen (firande #1). Fyraåringen fick smink och pysselgrejjer och visade nöjt upp sitt nya toapapper.

Vad vi åt? Taco såklart! Minitårtor till efterrätt som var och en fick dekorera själv. Jag nöjde mig med lite hallon och vindruvor och några silverkulor för syns skull. Barnen hävde på ohejdat med strössel och skit på sina, och åt sen också bara en tugga var. Men dom äter i och för sig sällan mer än en tugga var ändå när det är tårta.


Firande #2 var på lördagen då släkten samlades på brunch. Hade gjort det så enkelt som möjligt för mig och var allmänt förvirrad när jag handlade, så det var mest som en ostbuffé. Och så köpt rosa prinsesstårta på fyraåringens begäran (och till min lättnad).


Tonvis med underbara presenter såklart!

På söndagen var det så tredje gången gillt -firande #3 var det så efterlängtade barnkalaset. Hennes första med alla dagis kompisarna och hon var så taggad, hade ”planerat” det sen i januari då hennes storasyster hade sitt 6-årskalas och hon insåg att det här med barnkalas, det är livet. Även här höll vi ambitionsnivån rätt låg.

Med 13 fyraåringar i huset (och en femåring, två sexåringar och en elvaåring som var i chock över att behöva släppa in de 13 i sitt rum för legolek) var den enda aktivitet vi orkade ställa till med att alla fick göra varsin flagga/vimpel innan vi åt. Som placeringskort låg en vimpel på varje plats, och så hade vi satt fram pennor och köpt en hög klistermärken, sen fick dom dekorera sina vimplar så mycket dom ville och sen satte vi upp dom som ett långt flaggspel på väggen med häftmassa. Jag var orolig att dom inte skulle gilla detta simpla pyssel utan att dom bara skulle kasta klistermärken omkring sig och rita på bordet. Men! Alla tog uppgiften på största allvar och dom flesta höll på både länge och väl med sina vimplar och var mycket stolta när dom kom fram till mig och lämnade över sin flagga för upphäftning.

Efter klassisk barnkalasmat (korv med bröd, lite pommes, körsbärstomater, stjärnskurna morötter, gurkstavar, vattenmelonbitar etc), och lite fri lek var det dags för efterrätt.  Chokladbollar, ballerinakex, rån och tårta skulle serveras. Grannarna hade haft kalas bara nån vecka innan och postat en bild på den gamla trotjänaren glasståg, och det lyckades jag få fyraåringen att nappa på -återigen minimal arbetsinsats, jay!

Efter den ”tårtan” och den obligatoriska fiskdammen satte vi på Minionerna i fyra minuter, och sen började föräldrarna droppa in på avhämtning. Samtliga barn skötte sig oväntat bra (förutom vår egen fyråring som vid ett tillfälle tyckte att det räckte om tre barn i taget var i hennes rum, vilket inte var så populärt bland dom som inte ingick i den utvalda skaran…), men likväl var vi oerhört lättade när detta, det tredje och sista firandet var över. Inga mer födelsedagskalas det här året! Vi pustar alltså ut under hela december tills det är dags igen i januari.

Den däringa tågglasstårtan har ytterligare en fördel (utöver billig, enkel och effektfull); resterna är inte särskilt lockande att trycka i sig när en tar igen sig efteråt. Utom om man är elva år, då tar man bara sked och slevar glatt i sig alltihop…

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s