Pretty damn proud. 

Gud så jädra dum jag var när jag la ut det där inlägget med en kavalkad av våra pepparkakshus genom åren, INNAN jag hade gjort årets. Snacka om prestationsångest! Snacka om att inte kunna bestämma sig! Men, nu är det avklarat, och jag är granska stolt själv faktiskt. Kanske bästa någonsin?

Allt började med den där lilla pappersbiten.  Eller, egentligen började det med att min man bildgooglade Amazing gingerbread house och vi fick syn på en fågelbur som vunnit något pris. Det fastnade vi för såklart, och sen var det bara att börja försöka rita kontruktionsmallar. Det är den lätta biten. Sen blir det svårare och svårarae och sen lite lättare och sen är det färdigt.

Bitarna blev i år ovanligt bra (förutom den ovan som blev lite väl bränd), för jag var ovanligt noga med att göra bitarna jämntjocka, och tack vare att det var rätt smala delar svällde dom inte så mycket. Och så gjorde jag bara två och två i ugnen så jag hann kantskära dem när dom kom ut innan dom svalnade. Utfärdar en varning för änglamarks pepparkaksdeg (ja, jag bakar på köpedeg, nån måtta får det vara), den var mycket svårjobbad och smulade sig, sprack och gick sönder i ett.

Sen är det ju alltid den där livfarliga etappen när man ska sätta ihop dom där spröda spröda bitarna. Med skållhett, skållhett!!, smält socker. Fasar för det varje år, men i år klarade jag mig utan brännskador som ett äkta proffs. Den lilla julgransfågeln kom väl till användning.
Efter det blir det lite lättare, bara mer tålamodsprövande. Det är dekorationsdags. Dukar fram en bricka till oss var (en till mig och en till varje barn) med skålar med dekorationer, och gör en strut vit glasyr till mig och varsin strut rosa till flickorna (oväntat val från deras sida. Dock dom var besvikna att den var så ljusrosa, beordrade mer karamellfärg, men jag vägrade) och släpper dom lösa. Sen jag hittade engångsspritspåsar och kom på att man ska vispa kristyren med elvisp så blev livet mycket lättare. Ändå lyckades den bli snudd på för lös i år. Troligen pga att jag inte orkade gå ner i källaren och hämta ett paket florsocker till.  Femåringen är superkoncentrerad och har en tydlig idé om hur det ska se ut.
 Treåringen har en lite mer fri stil. Öser på kristyr i högar och lägger bara på godis hon själv gillar, dvs minimashmallows i år.
  Inte så illa pinkat!

Varje år tänker jag att jag kanske ska låta bli att dekorera men sen, när barnen satt igång att dekorera sina hus (det är den mest tålamodsprövande delen) så blir jag så sugen så sugen så jag kan inte hålla mig. Så när barnen hade gått och lagt sig och jag hade städat undan deras stök så satte jag mig på en pall i köket.

 Och sen satt jag där i ungefär två timmar.

Älskar glaskuporna mannen släpat hem. Och ja, jag hade kollat storleken på den glaskupan innan jag gjorde mallarna. Julpyntet här hemma börjar arta sig!


Fredagskväll.

En kväll som alla andra. Jag skyndar mig hem från jobbet (nej, cyklade inte idag för jag var på annan ort), hämtar ungar (nej, dom kastar sig inte kärleksfullt i famnen på mig utan skriker som vanligt att dom vill äta upp äpplet/ göra färdigt pärlplattan/ gå till lekplatsen istället för hem trots 2 grader och becksvart ute), packar upp matkassar från Coop Forum (nej, dom innehåller inte idel delikatesser utan mest Mamma Scans köttbullar, blandfärs som var på extrapris, pepparkaksdeg och mellanmjök) samtidigt som jag hjälper barnen att göra halsband (nej, halsbanden kommer inte att användas mer än en gång och ungefär lika många pärlor som träs på tråden ramlar ner på golvet).

Men! Den här dagen i veckan gör man det SAMTIDIGT som man funderar på vilken av flaskorna ur den nyinköpta vinlådan man ska korka upp först.

Bless you friday.

 

Det är dags att börja planera.

Och att göra ritningar.

Julen är på ingång och det är hög tid att börja förbereda årets pepparkakshus. Vissa saker kan man nämligen inte skojja bort.

Jag ger er här en kavalkad av pepparkakshus av varierande kvalitet och ambitionsnivå:

Det här var vårt första pepparkakshus, alltså som familj, och vi höll det relativt enkelt och old school. Året var, som synes, 2009 och det var i lägenheten på Eslövsgatan. Tioåringen, då drygt fyra år, tyckte det såg ut som huset vi bodde i, och det gjorde det ju lite.

IMG_0160Pepparkakshuset anno 2010. Vi hade fått barn, flyttat till hus och allmänt skruvat upp ambitionsnivån lite grann. Ett pepparkakshus värdigt två landskapsarkitekter.

IMG_0011Anno 2011. Med en nästan tvååring, och en drygt sexåring att imponera var det bara att fortsätta hålla fanan högt och ösa på med godis. Ja, de där lösa geléhallonen var borta inom ett dygn (förutom några som bara hade blivit av med sin sockrade yta). Observera att detta hus var monterat på nån Lego-grej (skymtar lite där under bottenplattan) så man kunde snurra det på riktigt. Förlagan var en Milda-reklam, men vi höll inte riktigt samma klass som förlagan vad gäller dekorationernas finish kan man säga.

IMG_1866Anno 2012. Efter en höst för min del präglad av graviditet med tillhörande utmattning och en djävulsförkylning som ALDRIG gav med sig, föddes barn nummer två (en månad för tidigt) i November 2012. Det gjorde inte att utmattningen minskade, så ambitionsnivån var på botten och det höll på att inte bli något pepparkakshus alls. Men i samband med att jag gjorde de obligatoriska placeringspepparkakorna till julafton gjorde dottern några pipparkakor, och jag skar till lite pinnar att bygga en kojja till henne av. Simple as that.

IMG_9245

Anno 2013. Återigen skrämmande låg ambitionsnivå men vi gjorde det till en trevlig grej när min brors familj hade kommit från Spanien. De fyra barnen (våra två äldsta och min brors två alltså) fick göra varsitt mini-pepparkakshus, och jag och min man gjorde också varsitt. Tillsammans med lite mossa och en batteridriven ljusslinga från Ikea blev det samlade slutresultatet riktigt lyckat, trots den enkla husmodellen.

IMG_6129Anno 2014. Barnen hade nu växt sig så stora att den totala utmattningen efter sömnlösa nätter lagt sig något och med den planerade Parisresan nyår 2014/2015 gick det mesta i franska tecken. Så också alltså pepparkakshuset som nog var det mest ambitiösa hitintills, även om mallen skrevs ut från det berömda internetet.

Ni förstår alltså att förväntningarna för 2015 års pepparkakshus är stora. Inte minst barnen, som nu blivit så stora att de lägger sig i diskussionen om vad vi ska göra för något hus, har storslagna planer. Det är ömsom pariserhjul, ömsom Turning Torso, ömsom borgar och Frostslott som diskuteras. I don’t know. I november är energin aldrig på topp så tanken på att inom en snar framtid försöka bygga ett slott/ whatever av sköra pepparkaksdelar med skållhett smält socker och überkladdig glasyr med två ”bestämda” småflickor hängande över axeln känns inte särskilt lockande.

Kan man få lite hejjarop kanske?

 

Felbedömning.

Nu tänker ni kanske
”-Oj, vilken brakfest dom måste haft! Party animal den där Emilie!!”
Och det är både sant och falskt. För det var till en brakfest, aka Drömbröllopet, i september 2013 vi köpte den där vodkalådan, och några till. Och i lördags lyckades vi göra slut på näst sista vodkalådan. Näst sista, bara en kvar. Vi bedömde åtgången rätt rejält med andra ord. Dessutom fortfarande kvar vit rom, mörk rom, cointreau, gin, kaluha och cognac från den festen. Det enda som tog helt slut på festen var mousserande (obs hade köpt 2/3 flaska bubbel per person), och Gallianon. Hot shot är alltid en stämningshöjare!

Finns det bäst före datum på fulvodka?

Shoppingtipz.

Har två mycket bra tips för dig som ska till köpcentrum. 
1) För att undvika att falla i gropen  ”spontanshoppa skor pga för fet för att spontanshoppa kläder”, ta på dig strumpor med hål och ha gärna gammalt halvflagnat nagellack på tånaglarna. Då tar du inte av dig skorna frivilligt på offentlig plats. Och om du gör det blir du påmind om att det inte var meningen att du skulle köpa skor idag. 

2) För att undvika att bli ännu tjockare föreslå valfritt barn att det räcker att ni köper en kaka att dela på. Och så låter du barnet dela. Då blir du inte tjock även om du köper världens största chokladmuffins. Min andel vid gårdagens fika: 

Varsågoda för fantastiska tips och trevlig helg! 

Spontanshopping.

Hela familjen sov kasst inatt på grund av döttrarnas snörvel och host, så är jag och döttrarna hemma idag för att försöka kurera dom (oss).

Mannen är på jobbet som vanligt (nån måste dra in deg), och när han lämnade oss i våra nattsärskar så sa han att ”Om ni åker och handlar kan du väl köpa en deo till mig”. Efter ungefär två timmar hemma framför tv:n blev jag rastlös så tvingade barnen med till Ica Maxi för att köpa deo och mjölk.
Råkade spontanshoppa lite också och kom hem med det här.
(Behövde allt på grund av att kläderna var på rea och kusinerna har fyllt år så måste skicka present, tvååringen fyller strax tre så måste köpa present, och rätt vad det är är det december och jag tänkte i år kanske kanske göra paketkalender för första gången så måste köpa presenter.)
Och det här.

(Behövde en hel påse lökar på grund av att man kan inte ha för mycket lökar.)

Och det här.

(Behövde dem på grund av äppelträd fullt med äpplen som vi inte hinner äta upp och lovat sy en Elsamantel i snart ett år men inte kunnat på grund av symaskin trasig.)

Kom dessutom ihåg att köpa både mjölk och deo också, så det var en riktigt lyckad tur. Nu blir det havregrynsgröt fram till den 25:e.

Möllevångstorget i mitt hjärta.

Smarta lösningar i all sin enkelhet. 

Underbart lockande vitaminer. 

Att bry sig om och pynta sitt torgstånd på bästa sätt. 

Nästan alltid när jag har handlat känner jag mig som en dålig människa som så tydligt är en del av konsumtionshetsen. Lite lurad, lite dum. Men inte när jag handlat på torget. Då känner jag mig rik och som att jag gjort något bra. 

Dagens fynd: en bukett astrar, chili, paprika, tomater i olika färger, fantastiska broccolibuketter. Salladshuvud, babyspenat, tre citroner och tio lime. En stor bunt korriander, en bunt mynta, två små pumpor och en stor. Gul lök, purjolök, potatis och en bunt morötter. Jättestor ekologisk avokado. En ask hallon och två kartonger av Malmös bästa ägg. För 312kr. RIKEDOM! 
Edit: en påse grönkål, hur kunde jag glömma grönkålen!?