Det är dags att börja planera.

Och att göra ritningar.

Julen är på ingång och det är hög tid att börja förbereda årets pepparkakshus. Vissa saker kan man nämligen inte skojja bort.

Jag ger er här en kavalkad av pepparkakshus av varierande kvalitet och ambitionsnivå:

Det här var vårt första pepparkakshus, alltså som familj, och vi höll det relativt enkelt och old school. Året var, som synes, 2009 och det var i lägenheten på Eslövsgatan. Tioåringen, då drygt fyra år, tyckte det såg ut som huset vi bodde i, och det gjorde det ju lite.

IMG_0160Pepparkakshuset anno 2010. Vi hade fått barn, flyttat till hus och allmänt skruvat upp ambitionsnivån lite grann. Ett pepparkakshus värdigt två landskapsarkitekter.

IMG_0011Anno 2011. Med en nästan tvååring, och en drygt sexåring att imponera var det bara att fortsätta hålla fanan högt och ösa på med godis. Ja, de där lösa geléhallonen var borta inom ett dygn (förutom några som bara hade blivit av med sin sockrade yta). Observera att detta hus var monterat på nån Lego-grej (skymtar lite där under bottenplattan) så man kunde snurra det på riktigt. Förlagan var en Milda-reklam, men vi höll inte riktigt samma klass som förlagan vad gäller dekorationernas finish kan man säga.

IMG_1866Anno 2012. Efter en höst för min del präglad av graviditet med tillhörande utmattning och en djävulsförkylning som ALDRIG gav med sig, föddes barn nummer två (en månad för tidigt) i November 2012. Det gjorde inte att utmattningen minskade, så ambitionsnivån var på botten och det höll på att inte bli något pepparkakshus alls. Men i samband med att jag gjorde de obligatoriska placeringspepparkakorna till julafton gjorde dottern några pipparkakor, och jag skar till lite pinnar att bygga en kojja till henne av. Simple as that.

IMG_9245

Anno 2013. Återigen skrämmande låg ambitionsnivå men vi gjorde det till en trevlig grej när min brors familj hade kommit från Spanien. De fyra barnen (våra två äldsta och min brors två alltså) fick göra varsitt mini-pepparkakshus, och jag och min man gjorde också varsitt. Tillsammans med lite mossa och en batteridriven ljusslinga från Ikea blev det samlade slutresultatet riktigt lyckat, trots den enkla husmodellen.

IMG_6129Anno 2014. Barnen hade nu växt sig så stora att den totala utmattningen efter sömnlösa nätter lagt sig något och med den planerade Parisresan nyår 2014/2015 gick det mesta i franska tecken. Så också alltså pepparkakshuset som nog var det mest ambitiösa hitintills, även om mallen skrevs ut från det berömda internetet.

Ni förstår alltså att förväntningarna för 2015 års pepparkakshus är stora. Inte minst barnen, som nu blivit så stora att de lägger sig i diskussionen om vad vi ska göra för något hus, har storslagna planer. Det är ömsom pariserhjul, ömsom Turning Torso, ömsom borgar och Frostslott som diskuteras. I don’t know. I november är energin aldrig på topp så tanken på att inom en snar framtid försöka bygga ett slott/ whatever av sköra pepparkaksdelar med skållhett smält socker och überkladdig glasyr med två ”bestämda” småflickor hängande över axeln känns inte särskilt lockande.

Kan man få lite hejjarop kanske?

 

Time flies!

Jag brukar mest bara reta mig på när Facebook föreslår att man ska dela sina minnen. Jag menar, det räcker väl med att jag överöser omvärlden med med bilder i tid och otid utan att jag ska behöva visa dem en gång till?! 

Men när den här bilden dök upp idag smälte mitt hjärta lite. Eftersom hon fyllde tre år igår var hon alltså en dag gammal på den här bilden -men ändå tre veckor och sex dagar innan hennes tideräkning skulle ha börjat… 

Beredd på en treåring.

Mellan varven är hon helt ljuvlig men hon har också varit treårstrotsig ungefär sen hon föddes. Undrar hur det ska bli nu när hon faktiskt fyller tre?

Men guuuud som ni skämmer bort ungen tänker ni nu. Men i några av paketen ligger saker som jag ändå hade köpt, till exempel nya trosor, ett rosa läppsyl för 15 kronor och finskor. Men det är ju lika bra att slå in det också, det är än så länge antalet paket som räknas i hennes värld.

Efter lååååångt letande i skåpen hittade jag födelsedagståget. Hatar mig själv när jag flyttar saker till en plats som är ”bättre”. Och efter lite viftande med ficklampan knipsade jag också in årets troligen sista bukett med Rosenskära och Stockrosor. Det brukar vara så har jag märkt. I November plockar jag årets sista bukett till minstingen, i januari plockar jag årets första till stortjejen.

Att använda kraftuttryck.

Och kläcka ur sig roliga kommentarer, både positiva och negativa, det är hon bra på min äldsta dotter (i likhet med många andra barn, jag vet hon är nog inte helt unik på det här området). Har samlat på mig några som det är dags att publicera innan de blir lastgamla. Tror att de flesta har mer än ett halvår på nacken, det har iallafall bilden med teckningen.

”-Det här var nästan överdrivet gott mamma.”

”-Åh, det blir fantastikt vackert. Han kommer att bli så glad.”  
”-Ska du bli trädgårdsmästare när du blir stor? 
-Nej jag ska bli kock, jag ska lära mig av mamma. ”
”-Aj aj aj. Stackars mig. Jag behöver en doktor. Jag kommer nog aldrig mer att bli frisk.”

”-Lukta på den här blomman. Fantastiskt”

”-Åh så vackert. Alldeles ljuvligt!”

”-Ta gärna en bild sen när den är färdig istället.”