Möllevångstorget i mitt hjärta.

Smarta lösningar i all sin enkelhet. 

Underbart lockande vitaminer. 

Att bry sig om och pynta sitt torgstånd på bästa sätt. 

Nästan alltid när jag har handlat känner jag mig som en dålig människa som så tydligt är en del av konsumtionshetsen. Lite lurad, lite dum. Men inte när jag handlat på torget. Då känner jag mig rik och som att jag gjort något bra. 

Dagens fynd: en bukett astrar, chili, paprika, tomater i olika färger, fantastiska broccolibuketter. Salladshuvud, babyspenat, tre citroner och tio lime. En stor bunt korriander, en bunt mynta, två små pumpor och en stor. Gul lök, purjolök, potatis och en bunt morötter. Jättestor ekologisk avokado. En ask hallon och två kartonger av Malmös bästa ägg. För 312kr. RIKEDOM! 
Edit: en påse grönkål, hur kunde jag glömma grönkålen!? 

Studieresa Berlin: Seriöst.

Min far, och kanske några ev er andra också, undrade om vi bara roade oss i Berlin, eller om vi gjorde någon nytta också. 

Jag skulle vilja säga att vi gjorde mest nytta (även om det i min bransch är ovanligt lätt att förena nytta med nöje). Vi hade ett 20-sidigt program med info om de platser vi skulle besöka. Varje dag promenerade vi mellan 15 och 20 kilometer. Varje dag tog jag cirka 250 bilder. Ungefär 50 av dem är av det här slaget: 

Seriöst tycker jag. 

Studieresa Berlin: Denkmahl. Monumentalt.

Historiens vingslag är i Berlin ovanligt påtagliga. Och rent utformningsmässigt/upplevelsemässigt är många av de olika monumenten/minnesmärkena i min mening fantastiska.

Nedan kort rapport från de vi besökte.

Denkmal für die ermordeten Juden Europas
(Förintelsemonumentet aka Holocaust memorial)
Det mest berömda och ett självklart besöksmål för Berlinerturisten.
Storslaget. När det är folktomt, som på natten, väldigt stämningsfullt och lite spöklikt. På dagen när det är massor av folk mer lekfull stämning. Såpass att många klättrar på/hoppar mellan betongblocken. Då finns vakter på plats som blåser i visselpipor och kommenderar ner dom som håller på. Jag kan på ett sätt såklart förstå att man vill att det ska vara en plats för eftertanke, inte för parcour. Men kan ändå inte låta bli att tycka att:
1) dom har missar målet lite om man skapat något som är till för eftertanke, men lockar lika mycket till lekfullhet. Som när invånarna i västra hamnen klagar på att folk badar liksom.
2) det ger lite konstiga vibbar när uniformerade vakter blåser i visselpipor och med barsk röst på tyska berättar för folk vad dom ska göra och inte göra. På den här platsen av alla?

Denkmal für die im Nationalsozialismus verfolgten Homosexuellen
(Minnesmärket för de homosexuella som förföljdes av nazisterna)
Extra effektfullt på natten för den som vågar sig in på stigen i den mörka skogen.

Denkmal für die im Nationalsozialismus ermordeten Sinti und Roma Europas
(Minnesmärket för de romer och sinter som mördades av nazisterna)
Det absolut mest stämningsfulla av monumenten, i min mening. Troligen pga det är mindre och mindre känt och därför inte så mycket folk. Det är också utformat så att en nästan andaktig stämning infinner sig där.
Gedenkstätte Berliner Mauer
(Minnesmärke över berlinmuren)
Snyggt och mycket större och mer omfattande än vad jag trodde. Helt klart värt ett besök.

Die Kapelle der Versöhnung

(Försoningens kapell)

Inte direkt ett monument, men ett ursnyggt kapell uppfört på samma plats som en kyrka som revs för att ge plats åt muren. Ligger i anslutning till minnesmärket över Berlinmuren.

Geschichtspark Ehemaliges Zellengefängnis Moabit
(”Park på platsen för Moabitfängelset”)
Inte heller ett monument, men ett av otaliga exempel på en park byggd på en plats som tidigare var något helt annat. Och där man låtit historien ha en väldigt påtaglig inverkan på utformningen av parken. Effektfullt.