Cph: En weekend i byen.

Ja, alltså vi tog en weekend i byen.

Även den här gången tack vare boende-byte  genom airbnbs värdforum. En familj i Köpenhamn var öppna för förslag, och de kunde den här helgen. Och jag tyckte att den här helgen var ganska perfekt, att ha något att se fram emot inte allt för långt in på höstterminens start.

Städade, fejade, pyntade och lakanbytte än en gång. Plockade fram två barnstolar och två spjälsängar till Anna, Patrick, Solveig, Jon och Nora.

På fredagseftermiddagen for vi över sundet i strålande solsken. Härligt att åka på semester igen! Kom fram och fann att vår värdfamilj hade lämnat oss en flaska mousserande och en påse godis. Så vi slappade i lägenheten en stund, jag och mannen tog varsitt glas och barnen utforskade nya leksaker.

Sen gick vi en promenad i kvarteren. Hittade en stor härlig lekplats, diverse tapasgrejer till föräldrarna på Irma (ni vet ju vad jag tycker om att gå på matinköp i främmande stad -älskar’t!) och supersmaskiga pizzor till barnen på en kvarterspizzeria. Och en lekplats till på gården när vi väntade på att pizzorna skulle bli klara.

Lördagen inleddes med loppmarknad bredvid Frederiksbergs rådhus. Bra! ( http://www.frederiksberg.dk/loppetorv.aspx )

Barnen tröttnade rätt så fort så jag och flickorna tog en fruktpaus och tittade på ankorna och fontänen bredvid medan mannen shoppade fler lampor till samlingen.

Sen var det perfekt lagom att köra vidare till invigningen av cirkelbron. Idiotiskt nog hade de på hemsidan för broinvigningen inte skrivit att
1) dom inte skulle öppna bron för passage förrän 1 timme efter det klockslag då invigningsfirandet började
2) allt firande skulle ske på nordvästra sidan av bron.
Så där stod vi snopna på fel sida av bron en stund, med insikten att gå runt skulle vara helt för långt för barnen som redan började bli lunchsugna…
Alltså körde vi bilen runt och hann smaka färskpressad juice, pannkakor och få en jättefin barnkokbok, få ballonger, rita önskestenar och kasta i önskebrunnen och köpa varsin glass. Jag och min man tänkte köpa varsin kopp kaffe också, men då upptäckte min man att han tappat 250 dkronor ur fickan så vi tappade lusten till hela den här brogrejjen. Vi hann se bron öppen men det var en megalång kö för att komma upp på den så vi tänkte att vi promenerar på den bron en annan gång…

Bilen var parkerad i närheten, i Christianshavn, så det blev lunch på uteserveringen på mysiga Café oven vande vid kanalen. http://www.cafeovenvande.dk/

Sen var vi svettiga. Och jag badsugen. Min man är ingen strandälskare (för att ta i i underkant), men jag kände att det var strandläge. Så under förevändning att vi kunde ju gå ett varv på Arken (http://www.arken.dk/) lurade jag med honom till stranden i Ishöj. Parkeringen var en byggarbetsplats och helt fullsmockad med bilar så det var mycket sammanbitet han följde med ner på själva stranden. Jag: -Du kan ju smita ifrån en stund sen om du vill, när du hjälpt mig bära ner grejjerna, och gå på museet.

Han muttrade bara lite till svar. Men, som jag misstänkte. När vi väl var där, och det visade sig att bara hundra meter bort var det gott om plats på stranden, vattnet var gott och väl över 20 grader och det var sådär perfekt långgrunt en liten bit och sen vuxendjupt rätt snart. Och att vi hade både vatten och kanelbullar och solsmörj med oss så erkände till och med han att det var rätt härligt där. Museibesöket skjuter vi på tills en dag då det inte är badväder.

Sen åkte vi hem duschade av oss sand, barnen fick kolla på en film och vi hann slänga oss på sängen en stund. Välbehövligt för alla inblandade.

På kvällen hade vi tänkt ta oss ut på stan för att käka. Men barnen var redan halvmätta efter att ha fått smaska i sig lite för mycket pizzarester, chips och flingor sedan hemkomsten från stranden och vi vuxna var lite för trötta för att orka hela den här middag-på-stan-med-trötta barn-grejjen. Dessutom kunde vi inte riktigt bestämma oss för vart vi skulle gå så vi frågade barnen vad dom ville äta till kvällsmat och då svarade tvååringen -Jag älskar korv!
Det avgjorde saken. Vi skickade ut mannen med barnen att leka på lekplatsen på gården, och mamman på cyckeltur genom staden för att proviantera. Jag gick först in på Fötex för att handla röda pölser, korvbröd och lördagsgodis. Sen hela vägen till Köbenhavn C och halvvägs tillbaks innan jag bestämde mig för att vi skulle äta Vietnamesiskt mannen och jag.
Tjugo minuters väntetid på LêLê ( http://lele.dk/) betydde ett glas rosé på uteservering för den här mamman. Inte fy skam.

Sen så upp på cykeln igen och tillbaks till lägenheten i flygande fläng (det kan gå undan när jag cyklar vett ni!) med kassar i korg och barnsäte och med ett litet stop på Ice Queen för efterrättanskaffning. Väl hemma hade mannen dukat och förberett satt på musik och hittat och tänt levande ljus. Mysmiddag för alla.
Och efter barnens nattning delade jag och mannen på ännu en flaska bubbel och satt på balkongen i ljummen sommarnatt och pratade om livet och allt. 

På söndagen var det äntligen dags för det som vi lovat flickorna hela sommaren, att få titta på riktiga lejon. Det vill säga gå på Zoologisk have. Kom tjugo minuter efter öppning och det var skönt att vara där så tidigt. Ännu inte fullt så varmt och ännu inte fullt så mycket folk. Barnen var inte så värst tålmodiga. -Så, nu tar vi nästa! Var den mest använda frasen dom yttrade där. Hann med det mesta innan vi tog lunchpaus i skuggan vid kaninlandet, sen betade vi av dom sista djuren innan vi kroknade helt.

 Gick långsamt över gatan till Söndermarken. Slappade en stund i skuggan och lät barnen svalka fötterna i fontänen, och sen gick vi under jorden.

Cisternene. Wow! 

Men barnen var så trötta att tvååringen somnade i pappans famn där nere i underjorden. Så pappan traskade iväg och hämtade bilen medan jag väntade med en sovande tvååring i vagnen och en femåring som satt på trottoaren och matades med de sista vindruvorna från väskan och spelade på telefonen. 
Efter det fanns det bara en sak kvar att göra. Fika. Hade spanat in ett ställe på min cykeltur kvällen innan och blev inte besviken. Bon Bon glass och Bon Bon café. Glasseri med utsökt hemmagjord ekologisk glass i hemmagjorda strutar, Tvååringen sov vidare vagnen, femåringen åt utsökt hemmagjord glass (ett ställe som har ”barnglass” dvs två små kulor till lägre pris än två vuxenkulir är ett bra ställe, dom har förstått allt) i hemmagjord strut. Och jag och mannen drack kaffe, delade på en god och blev sen tvugna att dela på en glass vi också. 

Gick förbi Kiwi supermarknad och handlade med oss ”en liter mjölk” dvs tre kassar fulla med roligheter inklusive påläggschoklad i present till tioåringen. 

Körde hemåt men blev tvungna att stanna när vi fick syn på det här: 

Köpenhamn alltså. Love it.

Annonser

Cph: Kulturliv

Trots att jag är uppvuxen i Helsingborg och bott i Malmö sedan 1999 (snart 20 år, SJUKT!!), tänker jag ändå varje gång jag är i Köpenhamn att jag har varit där för lite. Hittar ständigt nya saker att se och göra, nya områden att hänga i och upptäcka.

Och det är någonting med Danskar och Design. Tror dom värderar det högre, lägger därför mer pengar på det och därför gör dom det också hela tiden lite bättre. Oavsett om det är möbler, arkitektur eller landskapsarkitektur…

Var i lördags på invigning av en ny bro över Christianshavns kanal, Cirkelbroen (visserligen designad av Islänningen Olafur Elisson). Flott är den tycker jag!
http://nordeafonden.dk/cirkelbroen-aabnet-22-august

Och så kom vi äntligen iväg till Cisternene som jag så länge velat besöka. Vi var på/i cisternerna i Istanbul för länge sen, och detta var liksom samma sak, fast tvärtom. Där var det antikt, här är det modernt. I alla fall med den pågående utställning. Magiskt faktiskt! 
http://www.cisternerne.dk/

 Och så blev vi tvungna att stanna till på St Thomas plads på Frederiksbergs allé när vi körde förbi på vägen hem. För där var ”Snorjunglen”. Till skillnad från den där ormen på Lilla torg som jag klagade på häromdagen var det här en superfestlig grej. Mycket billigare, temporär och i en helt annan genre så inte riktigt jämförbara, men den här fungerade. Superfestligt!
Om det är nån som ska till Köpenhamn fram till söndag så go see!
http://www.kit.dk/2015/KAROLINE_H_LARSEN.html

Budapest dag 4.

Fjärde dagen. Sista dagen. Dags att ta tag i allt vi egentligen skulle ha gjort. Egentligen borde ha gjort. Sånt man gör i Budapest. Kolla in butiker och tipp-toppade fasaderna på gågatan. Fika och äta tjocka bakelser på ett gammalt gammalt konditori som tex Gerbaude. Hop-on-hop-off-buss. Båttur på Donau. Basilikan, Slottet,  Parlamentet. Gellertberget med citadellet. Saluhallen. Besöka Operan och terrormuseum. Djurparken och nöjesparken i stadsparken. Eller?

Njae. Inte riktigt. Vi tog det istället ganska lugnt, bockade av sånt barnen pekat på genom bilrutan. Började dagen med rejäl solkrämsinsmörjning för hela familjen och så drog vi till Palatinus igen. En stund efter lunch när vi var färdiga med badandet dröjde vi oss kvar på Margit-ön och hyrde en golfbil en timme och körde runt med. Körde sakta längs Donau och spanade på båtar. Såg lite djur på ett ”petting zoo” som finns där men lyckades undvika att stanna trots barnens suktande.

Stannade till vid den spelande fontänen och åt lite fika. Irrade runt på lite småstigar och lät barnen köra och ratta bilen själva lite. Körde sakta längs raderna av mäktiga blomsterplanteringar, stannade till helt kort vid klosterruinen. Vill man kan man nog spendera mer än en heldag vara på Margitön… Men det blev dags lämna tillbaks den lilla bilen och då lämnade vi också ön.

Hade läst om ännu en stor loppis, men efter att ha kört runt en halvtimme och mer för att komma till den utan att hitta rätt gav vi upp och körde istället till en stor Auchan som låg i närheten och tog en paus. Tvååringen sov i vagnen. Fyraåringen lekte i nån slags inomhuslekplats, tioåringen hittade gratis videogames och vi vuxna gratis wi-fi. Och så köpte vi extrabillig kaffe och glass samt alla souvenirer vi behövde (rosévin, paprikapulver, talk och tvål…).

Insåg sen att det är nåt sjukt med att spendera sista dagen på resan på ett köpcentrum så vi körde mot lägenheten, mot centrum. Stannade till i Stadsparken och hyrde trampbåtar som såg ut som flytande bilar, och köpte sockervadd (som om det skulle vara bättre än ett köpcentrum?), barnen var så smått i extas. 

Efter det var det dags att börja förbereda refrängen. Barnen fick film- och speltid och vi pressade ner packningen i väskorna. Vi hade inte handlat så mycket under resan oroliga som vi var för att det var så fullt i bagaget, men det var inte så illa. Vi skulle köpt mer rosé! 

Avslutade kvällen och resan med kvällsmat på den italienska restaurangen vi bokat första kvällen och vi blev inte besvikna. Besvikna blev vi däremot när vi kom till den glass-restaurang vi skulle inta sista glassen på, som skulle ha extra-special-pris på glass på tisdagskvällarna och vi hade därför lovat att barnen skulle få (typ) hur många kulor dom ville. Och det var stängt.

Så besvikna att vi nu har bokat en ny resa. Första veckan i september då dagis är stängt en dag. Då drar vi. Samma flyg, samma stad, samma lägenhet, men nytt pass. Hoppas på samma väder och samma lycka!

https://open.spotify.com/track/7GJClzimvMSghjcrKxuf1M
 

Budapest dag 3

Nu kunde vi inte längre skjuta på det oundvikliga; badet. Och i ärlighetens namn var vi väl rätt sugna på det själva också, att bada, med tanke på värmen.

Efter att ha tagit oss till Margit-sziget (Margitön) via lite irrvägar eftersom vår GPS försökte få oss på ön söderifrån när man med bil bara får köra på ön norrifrån och ha promenerat vad barnen tyckte var omänskligt långt genom parken på ön eftersom man inte kunde köra och parkera precis vid badet, och sedan tagit oss igenom omklädningsbåsen där en barsk tant med skramlande nyckelknippa huserade, skrev vårt nyckelnummer på båset med en tavelkrita och muttrade och pekade hit och dit för att få oss rätt, var vi rätt tveksamma till det här Palatinus. 

http://en.palatinusstrand.hu/
Väl ute på andra sidan möttes vi utanför omklädningsrummen av en liten liten håla med en krokodil i (stackars djur!), och ett terrarium med några ödlor. Här kunde tvååringen tänka sig att stanna och titta väldigt väldigt länge. Men tioåringen skymtade pooler, och vattenrutschkanor och glasskiosker och andra barn där mellan träd och blomsterurnor och ville ivrigt vidare. Och så snart vi fick loss tvååringen från terrariet blev vi mer och mer positivt överraskade.

Större än vad jag trodde. Renare, fräschare och mindre folk än vad jag hade befarat. Många olika pooler och nästan alla hade ”graderad” botten, eller vad det kan heta. Alltså jättegrunt vid kanten och så långsamt gradvis djupare, så att barnen kunde vara med oss i nästan alla pooler. Efter ett tag var vi hungriga och till och med maten som inhandlades i ett av de fem-sex restauranger/kiosker som finns där var över förväntan. Eftersom vi inte riktigt tänkt oss för hade vi inte smort in varken oss själva eller barnen, och hade inga kepsar eller solglasögon eller andra solskydd med oss, insåg vi strax efter lunch att vi inte kunde vara kvar längre. Men, eftersom vi ändå trivdes så bra lovade vi barnen att komma igen dagen efter.

Efter en kort fika i skuggan av ett träd där vi knaprade i oss de mackor jag gjort på morgonen och som jag aldrig trodde skulle komma till användning, men man blir hungrigare av att bada än man kan tro, hoppade vi in i bilen, maxade ACn och körde norrut.

Vi hade läst om en stad som hette Szentendre och som alla rekommenderade. Körde dit och försökte på känn hitta nåt intressant. Körde i några snirkliga gränder som blev trängre och trängre. Utan att ha sett några skyltar om att här får man inte köra, befann vi oss så plötsligt mitt på stadens lilla torg. Överpitoreskt (bildgoogla så förstår ni vad jag menar) och med övermånga turister. Upp-putsade pastellfärgade hus och en häst och vagn som erbjöd sina tjänster. Tanterna kastade arga blickar och skakade på huvudet. Som om vi VILLE köra runt mitt på torget i en bil och sick-sacka mellan turisthorderna? Detta fick oss att överge staden så snart vi kommit ut från torget…

Körde istället vidare norrut mot Visegrad. Långa sträckor gick vägen helt bredvid Donau, men tyvärr hade man inte riktigt tagit vara på det. Tjocka buskridåer skymde utsikten mot floden och bara på enstaka ställen kunde man se att det glittrade till av vatten. Stannade till på den ultramoderna informationsanläggningen i utkanten av staden och fick trevlig hjälp och en föredömlig karta av flickorna där. En fika på kaféet vid det lilla färjeläget, och sen körde vi genom byn (fin, vi hade kunnat stanna men ville vidare) uppåt berget till citadellet som låg och vakade över staden högst upp på klippan. 

http://www.visegrad.hu/en

Väl där drabbades min man av någon sällsynt dum snålhet och tyckte inte att det var rimligt att betala 60 kronor i inträde för att gå upp till borgen. Och tioåringen ville vara lojal mot sin pappa så plötsligt ville inte han heller gå upp i borgen. Dårar!

Jag och flickorna gick i alla fall in och det var värt sina slantar. Ronja-Rövardotteraktigt och med vidunderlig utsikt över ”the Donau bend” och berg och skogar. Dock var det jätte-jättesvettigt att bära runt på tvååringen (eftersom hon vägrade gå ett enda steg själv plötsligt), så vi gick snart ner till parkeringen igen.  

 
Körde en liten bit nerför backen till sommarrodel-banan. Det var kul för hela familjen! Nån bekant frågade när vi kom hem om dom hade hjälmar till barnen också att låna ut, och nej, det hade dom inte. Dom är inte så noga med säkerheten just. Men, annars urkul. Hela familjen tjöt av upphetsning!

http://bobozas.hu/visegrad/index_en.php

Sen körde vi ner mot floden igen. Hittade efter lite letande den strand vid Donau som flickan på turistinformatinen hade beskrivit när jag frågade om det gick att bada i själva floden. Väldigt vackert och riktigt kul upplevelse att bada i en så stor flod. Vattnet var lite grumligt och stranden bestod mest av snäckskal (!) så om vi gör om det ska vi köpa badskor, det såg jag att dom andra som badade hade. Ljuvligt att svalka sig!

Och så körde vi mot Budapest, men var överens om att om vi hittar en restaurang som ser trevlig ut på vägen, så tar vi den. Och minsann, vi hittade den!
http://www.szentendreihatarcsarda.hu/ENG/index.html
Allt som dom andra gästerna fick in såg gott ut, barnen sprang ner för den lilla gräsmatten och spanade efter fiskar och båtar vid floden. I mitten hade det dukats upp långbord för ett sällskap som firade en födelsedag och dom drack tillbringare med drinkar blandad på nån hemmagjord lemonad. Beställde man gryta eller soppa kom den i en liten ställning med brinnande låga. Allt var gott!

Efter det körde vi hemåt och avslutade dagen med en liten kvällpromenad för att ännu en gång utfordra barnen med glass och oss själva med en sängfösare. Lyckad dag!

Budapest dag 2.

Eftersom det var lite mulet på morgonen dag 2, och jag vaknade med nackspärr och nån slags rinnande allegichocksögon som såg ut som pingisbollar, beslöt vi att skjuta på det badandet i någon av stadens badanläggningar som vi lovat barnen. Utan allt för stora protester -och med löfte om stora mängder glass under dagen, gick dom med på det.

Först gick vi till en park med lekplats som jag sett på andra sidan kvarteret, där parkerade jag man och barn, medan jag letade upp ett apotek för att finna lite lindring. Överlag imponerad över mängden små kvartersparker och lekplatser i Budapest. Aldrig långt till närmsta gunga till barnens lycka. För det mesta relativt rent och helt också. Och jag lyckades få hjälp på bästa sätt på apoteket!

Den här tanten hade hittat sin nisch på lekplatsen. Hon blåste upp ballonger med en liten ballonghund på. Sen gick hon runt och delade ut dem till alla barn på lekplatsen som naturligtvis blev skitglada. Och sen gick hon runt bland föräldrarna och tvingade dem att betala. Lömsk taktik!

Nåväl. Vi lyckades krångla oss ur den här ballongfällan och klev istället in i bilen och rattade mot stadsparken och den loppmarknad vi listat ut håller hus där lördagar och söndagar. Inga direkt superfynd, men ändå kul och barnen blev nöjda efter att ha fått välja lite legobitar och playmobilhästar. Min man köpte en skylt. Jag köpte två Matrioska-dockor.

 

Sen var vi rätt trötta och varma för trots att det fortfarande var lite mulet är det rätt svettigt ute när det är 30 grader kom vi på. Så vi satte oss ner på grillhaket i anslutning till loppisen och beställde lite mat och dryck. Efter lite krångel med en sur och enbart ungersktalande servitris, kom en annan mycket trevlig servitris som pratade bra engelska, så vi beställde. Tre barnhamburgare, lite pommes, en BBQ-burgare inklusive pommes och en mix sallad. Och vatten och kaffe. Hade fortfarande inte riktigt vant mig vid valutan och stirrade på det svindlande beloppet 6300 forinter på kassakvittot, men fann mig och betalde glatt med dricks när jag räknat ut att det motsvarar cirka 120 kronor.

Det var kanske Europas största barnhamburgare för 15 kronor.

 
Övermätta klev vi in i bilen igen och rattade mot Buda-sidan. Körde över Donau på den imponerande kedjebron och beundrade parlamentsbyggnaderna och slottet på avstånd genom bilrutan. Ut ur staden över backar och kullar, mot Memento park. http://www.mementopark.hu/ 
En park där man samlat en drös stora sovjetmonument. När vi kommer fram ösregnar det. Så vi följer vägen lite längre bort mot en skylt med en stor glass på. Bredvid en stängd handelsträdgård ligger en liten rosa glasskiosk och ser ledsen ut i regnet. Men låt er inte luras av att det är grått på mina bilder. Det är 30 grader varmt så vi är alla (främst barnen då såklart), rätt så sugna på glass, så vi går in. En rar tjej med 30 glass-sorter, glass-strutar i 5 olika färger och 6 olika sorters rån att välja mellan att sticka ner i glassen. Och eftersom glassen kostar 3 kronor per kula får dom ta tre kulor var, för första gången den här sommaren. Och jag och mannen får varsin kopp hyffsad latte.
 
Det var inte svårt att hitta från parkeringen till glassen.

När vi glassat färdig upphörde regnet, solen bröt igenom och det blev ångande varmt. Lämpligt monumentparksväder!

Tvååringen begrundar sovjeteran.

Storslagen entré om inte annat. Rejäla monument och stora gester.

Efter denna svettiga runda var jag yr och illamående av allergi och nackont, så vi vände tillbaks till lägenheten för en välbehövlig fikapaus och siesta.
Med laddade batterier promenerade vi sedan ner till Elizabeth ter (Elizabeth-torget) och åkte ett varv i det stora pariserhjulet ”The Budapest eye”. Det ska tydligen stå där till september, sen drar det vidare. Jag misstänker starkt att det var samma pariserhjul vi åkte på place de la concorde på nyår? Även i Budapest tycker jag att ett varv upp i luften var värt pengarna. Plus för aircondition i gondolerna!
Hängde en stund med den stora plaskdammen där barnen bänkade sig längs kanten tillsammans med öldrickande ungdomar och doppade fötterna. 

Sen gick vi ett varv i de gamla judiska kvarteren, som i tips på nätet beskrivs som STÄLLET att hänga. Massor med folkliv och restauranger av olika sorter, men också mer turister än vad vi mött hitintills. Jag tyckte ändå att det var rätt trevlig, mannen tyckte det var förfärligt. Eftersom barnens tålamod började tryta, stannde vi i ett gatukök och köpte en varm macka och en crepe till dem. Sen stannade vi till vid en lekplats och lät dom stojja av sig en stund, innan vi gick vidare till ett litet torg i närheten av operan där vi hamnade på en trevlig men oväntat flott restaurang. På menyn stog att dom är rekommenderade i guide michelin, men jag tycker nog inte riktigt att det höll någon michelinklass… Nåväl. Vi delade på en charkplatta och en flaska rosé, barnen sprang och lekte vid nån fontän bredvid, drack coca-cola och ritade i målarböckerna servitrisen dukade fram. Sen fick vi in en gulachsoppa som i min smak var lite tam, men barnen var överförtjusta. Surplade och doppade bröd så att vi fick beställa in en till av samma vara.
 
Sen gick vi vidare hemåt och på vägen köpte vi återigen utlovad glass till barnen. Deras favoritsmak i ungern; en sliskig blå smak som överallt dekorerades med marshmallows eller skum-smurfar, barnen kallade den följdaktligen smurfglass och älskade den.

Budapest dag 1

Årets sommarresa gick till Budapest. Kort sammanfattning av resan; över förväntan bra, på alla sätt.
Lång version av resan (här kommer en riktigt utförlig dag-för-dag-redogörelse, att njuta eller tröttas av. Varning. Detta är alltså bara del 1 av 4.):

Via Air b’nb:s värdforum hade vi bokat in en bytessemester till Budapest sista semesterveckan. Vi skulle låna en lägenhet i Budapest av spanska Ivàn och hans ungerska flickvän Ewa, och dom skulle samtidigt låna vårt hus här hemma i Malmö. Vi var spända och förväntansfulla och tillbringade två dagar innan avresan åt att tipp-toppa huset, och att samtidigt som vi avslutade det sista av vår egen packning, byta lakan, lägga fram fluffiga handdukar och sätta in blommor på nattduksbordet.

När vi står på Sturup och ska gå till gaten upptäcker den skarpsinta kvinnan där att femåringens pass visst har gått ut. Tack GODE GUD för att det var lördag och poliskontoret på Sturup var öppet så att vi relativt enkelt kunde fixa ett tillfälligt pass till henne. Sura 900 kronor att börja semestern med, men jag är ju så van vid dylika incidenter att det ingår lite i planeringen.

Undertiden vi står där och fotograferar henne får vi sms från Ivàn. Deras flyg har blivit överbokat, så dom kommer inte med sitt flyg. Vi blir genast nervösa, ska vi nu inte ha någonstans att bo när vi kommer fram? Men som tur är tar Ivàn själv situationen med lugn, om än besvikelse. Dom ställer in sin semester, men dom har två lägenheter så vi kan ändå låna den lägenheten det var tänkt att vi skulle bo i, och dom får komma och bo hos oss en annan gång.

Efter denna lite skraltiga start på resan var vi i luften. Två timmar är en ganska perfekt längd på en flygresa. Man hinner båda äta lite och vila lite och barnen hinner båda packa upp och packa ner alla sina medhavda leksaker och pennor ut sina väskor innan det är dags för landning. Men ingen hinner bli supertrött och stimmig och irriterad.

Viktigast att packa; pennor och papper. Underhåller mina barn länge länge.

Med baggaget upphittat på flygplatsen tog vi oss till utlämningen för hyrbilar. För genom lika delar smarthet och lathet hade jag bokat bil för oss under hela vistelsen. Två dagar före avresan började jag nämligen fundera på hur vi skulle ta oss runt, att vi ville åka utanför stan nån dag, vad kostar det att hyra en bil? Hur gött är det att släpa runt tre ungar i en storstads tunnelbanenät i 30-gradig värme och sådär? Och när jag räknade på kostnaden för att hyra bil en dag och köpa metrokort till oss alla de andra två dagarna, och resa tur och retur till flygplatsen kom jag fram till att det skiljde faktiskt inte jättemycket mellan det och att faktiskt hyra bil hela tiden. Så det gjorde vi och det är jag väldigt väldigt glad för.

På med AC och GPS och så var vi på väg mot lägenheten. Möttes av en jättesympatisk Iván som visade oss runt och lämnade oss i lägenheten i två etage med en altan på varje etage som gott och väl motsvarar förväntningarna ställda av annonsen. https://www.airbnb.se/rooms/5892150?s=045

Vi nöjda att vara framme, tagna av hettan och lite möra som man blir efter en resa oavsett längd. Och tvååringen som bara lyckats sova 10 minuter på flyget behövde sova en stund till. De stora barnen var nöjda med att slänga sig i soffan med varsin telefon och lite speltid, mannen nöjd med det samma och det innebar att jag alltså kunde få en stund att ensam promenera runt närmsta kvarteret och inventera lite. Jag var mycket nöjd med det. Vet inte varför men det är något av det mysigaste. Att bara gå några varv runt i de kvarter i en främmande stad, som för några dagar ska vara ens hem. Går långsamt och tjuvkikar in i frisörsalonger, källarlokaler som står på glänt och undrar vad dom tre gubbarna som står och livligt diskuterar något på trottoarkanten utan minsta antydan till att flytta sig lite när en gammal tant försöker komma förbi, egentligen är för några. Försöker lista ut hur folk lever livet här liksom. Hittade närmsta bageri, som var stängt. Listade ut var vi skulle äta kvällsmaten i kväll på krypavstånd hem. Studerade noga nästan alla hyllor i vår mest närbelägna lilla supermarket och köpte med mig ett härligt utbud av eftermiddagsfika till familjen.

Sen diskuterade vi lite vad vi skulle göra resten av eftermiddagen. Barnen ville helst stanna i lägenheten och fortsätta spela eller titta på film. Jag ville helst åka till en stor stor supermarket och handla lite mer vettigt inför frukostar och fikastunder (vilket är dom måltider vi tänkt inta i lägenheten), än vad man kan göra i kvarterets närmsta lilla supermarket. Med löfte om att barnen ska få glass när vi handlat vinner jag diskussionen. Googlar fram närmsta stora Tesco och ställer in GPSen.

 Lycka är att gå på supermarket i främmande land!
 

Eftersom det var semester fick barnen välja vilka frukostflingor dom ville. Varsitt paket. Tioåringen blev överlycklig och valde snabbt några chokladflingor han alltid drömt om. Femåringen och tvååringen står förundrat och tittar på hylla upp och hylla ner med tecknade figurer och flingor som man utan att kunna läsa ett ord ungerska förstår är omåttligt konstgjorda och sötade och äckliga. Eftersom jag vet att ingen av dem kommer att äta några av dom där flingorna lyckas jag till slut få dem att enas om ett paket vanliga Frosties. De liknar ju i alla fall vanliga Corn Flakes, så kanske att tvååringen kan gilla dem? Sen letar jag en lång stund efter ”vanliga” flingor att smuggla ner i vagnen. Till exempel Corn Flakes, men det finns inga i hela affären. Det ska senare visa sig att tioåringen får tillåtelse av tvååringen och femåringen att äta upp även Frostiespaketet eftersom dom mycket riktigt tycker de är äckliga. Och att jag trots allt måste gå ner till den där lilla grannaffären och där hitta Corn Flakes.


Snygga mjölkpaket! Stort problem att i utlandet hitta mjölk som barnen tycker smakar okej. Första regeln är att i alla fall köpa mjölk som kräver kylförvaring…

Roligt namn på den salamin.

Den här stora Tesco-butiken ligger i ett litet köpcentrum en bit ut från centrum, där vi också köper de utlovade stora glassarna till barnen. Och hittar ett par nya fina sandaletter till mig i en skobutik. 

På väg tillbaks till lägenheten kör vi ett varv runt hjältarnas torg. Och efter en kort stund i lägenheten gå vi till den italienska restaurangen jag spanade in på min promenad. Som tur är är den lika bra som den såg mysig ut. Jag äter årets godaste Carpacchio. Barnen delar på en väldigt god pizza och en stor tallrik spagetti med bara smör. Och så dricker vi ett urgott ungersk rosévin. Bock. Rekommenderar det. Så nöjda att vi bokar bord till sista kvällen också. Att gå runt på kvällen med en hungrig familj och leta efter en restaurang alla kan trivas med är inte en favoritsysselsättning.

Sen gick vi sakta hem genom den ljumna natten. Bäddade ner barnen i lägenheten, blandade varsin gin tonic, snittade upp den ”korv med bröd”-baguette vi köpt på Tesco. Det var första dagen det. Inte illa för en eftermiddag.

Utflykt Fredriksdal.

I den underbara staden finns flera fin-fina attraktioner som jag alltid förundras över att Malmö inte har fler av. Lätta sätt att göra fina utflykter mitt i staden.

Jag har rekommenderat det för och jag gör det igen; åk till Fredriksdal! Klättra i träden, betala den de där extra 30 kronorna för att få åka häst och vagn med en tant i gammeldags kläder. Fika och köp polkagrisar i handelsboden, lek på naturlekplatsen, sukta efter trädgårdsland som deras och försök få barnen att bli intresserade för olika fantastiska rosor och andra härliga växter. Bara gör det!

 
 
Barn på stig i natur, mitt favoritfotoobjekt alla kategorier.