Snabbmatstips. 

När en varit hemma med barnen i snart tre veckor (lyx!) så infinner sig en viss brist på fantasi när det gäller lunchen. Att laga ett mål ordentlig mat om dagen räcker, så lunchen blir antingen rester eller någon form av snabblagad mat. Och nu är jag ganska trött på köttbullar/prinskorv/falukorv/fiskpinnar. Som tur var köpte jag blodpudding på Coop igår. Varför köper jag det inte oftare?! Världens bästa mat ju, alla kategorier.

Femåringen kom och stack nosen i stekpannan:

-Vad blir det till lunch?

-Bacon och blodpudding.

-Åh, bacon!

Fem minuter senare skickade jag upp henne på övervåningen för att säga till treåringen att det är lunch och att komma ner. Hör dem prata i trappan.

-Vad blir det för mat?

-Bacon och chokladmarmelad.

Det visade sig att femåringen inte alls tycker om blodpudding aka chokladmarmelad, med en rysning tvingade hon ner den bit hon blev tvungen att smaka. Treåringen däremot brukar nog få det på dagis ibland för hon lyste upp när hon såg den:

-Sån här tycker jag om!

Annonser

Det är dags att börja planera.

Och att göra ritningar.

Julen är på ingång och det är hög tid att börja förbereda årets pepparkakshus. Vissa saker kan man nämligen inte skojja bort.

Jag ger er här en kavalkad av pepparkakshus av varierande kvalitet och ambitionsnivå:

Det här var vårt första pepparkakshus, alltså som familj, och vi höll det relativt enkelt och old school. Året var, som synes, 2009 och det var i lägenheten på Eslövsgatan. Tioåringen, då drygt fyra år, tyckte det såg ut som huset vi bodde i, och det gjorde det ju lite.

IMG_0160Pepparkakshuset anno 2010. Vi hade fått barn, flyttat till hus och allmänt skruvat upp ambitionsnivån lite grann. Ett pepparkakshus värdigt två landskapsarkitekter.

IMG_0011Anno 2011. Med en nästan tvååring, och en drygt sexåring att imponera var det bara att fortsätta hålla fanan högt och ösa på med godis. Ja, de där lösa geléhallonen var borta inom ett dygn (förutom några som bara hade blivit av med sin sockrade yta). Observera att detta hus var monterat på nån Lego-grej (skymtar lite där under bottenplattan) så man kunde snurra det på riktigt. Förlagan var en Milda-reklam, men vi höll inte riktigt samma klass som förlagan vad gäller dekorationernas finish kan man säga.

IMG_1866Anno 2012. Efter en höst för min del präglad av graviditet med tillhörande utmattning och en djävulsförkylning som ALDRIG gav med sig, föddes barn nummer två (en månad för tidigt) i November 2012. Det gjorde inte att utmattningen minskade, så ambitionsnivån var på botten och det höll på att inte bli något pepparkakshus alls. Men i samband med att jag gjorde de obligatoriska placeringspepparkakorna till julafton gjorde dottern några pipparkakor, och jag skar till lite pinnar att bygga en kojja till henne av. Simple as that.

IMG_9245

Anno 2013. Återigen skrämmande låg ambitionsnivå men vi gjorde det till en trevlig grej när min brors familj hade kommit från Spanien. De fyra barnen (våra två äldsta och min brors två alltså) fick göra varsitt mini-pepparkakshus, och jag och min man gjorde också varsitt. Tillsammans med lite mossa och en batteridriven ljusslinga från Ikea blev det samlade slutresultatet riktigt lyckat, trots den enkla husmodellen.

IMG_6129Anno 2014. Barnen hade nu växt sig så stora att den totala utmattningen efter sömnlösa nätter lagt sig något och med den planerade Parisresan nyår 2014/2015 gick det mesta i franska tecken. Så också alltså pepparkakshuset som nog var det mest ambitiösa hitintills, även om mallen skrevs ut från det berömda internetet.

Ni förstår alltså att förväntningarna för 2015 års pepparkakshus är stora. Inte minst barnen, som nu blivit så stora att de lägger sig i diskussionen om vad vi ska göra för något hus, har storslagna planer. Det är ömsom pariserhjul, ömsom Turning Torso, ömsom borgar och Frostslott som diskuteras. I don’t know. I november är energin aldrig på topp så tanken på att inom en snar framtid försöka bygga ett slott/ whatever av sköra pepparkaksdelar med skållhett smält socker och überkladdig glasyr med två ”bestämda” småflickor hängande över axeln känns inte särskilt lockande.

Kan man få lite hejjarop kanske?

 

Felbedömning.

Nu tänker ni kanske
”-Oj, vilken brakfest dom måste haft! Party animal den där Emilie!!”
Och det är både sant och falskt. För det var till en brakfest, aka Drömbröllopet, i september 2013 vi köpte den där vodkalådan, och några till. Och i lördags lyckades vi göra slut på näst sista vodkalådan. Näst sista, bara en kvar. Vi bedömde åtgången rätt rejält med andra ord. Dessutom fortfarande kvar vit rom, mörk rom, cointreau, gin, kaluha och cognac från den festen. Det enda som tog helt slut på festen var mousserande (obs hade köpt 2/3 flaska bubbel per person), och Gallianon. Hot shot är alltid en stämningshöjare!

Finns det bäst före datum på fulvodka?

Möllevångstorget i mitt hjärta.

Smarta lösningar i all sin enkelhet. 

Underbart lockande vitaminer. 

Att bry sig om och pynta sitt torgstånd på bästa sätt. 

Nästan alltid när jag har handlat känner jag mig som en dålig människa som så tydligt är en del av konsumtionshetsen. Lite lurad, lite dum. Men inte när jag handlat på torget. Då känner jag mig rik och som att jag gjort något bra. 

Dagens fynd: en bukett astrar, chili, paprika, tomater i olika färger, fantastiska broccolibuketter. Salladshuvud, babyspenat, tre citroner och tio lime. En stor bunt korriander, en bunt mynta, två små pumpor och en stor. Gul lök, purjolök, potatis och en bunt morötter. Jättestor ekologisk avokado. En ask hallon och två kartonger av Malmös bästa ägg. För 312kr. RIKEDOM! 
Edit: en påse grönkål, hur kunde jag glömma grönkålen!? 

Kanelbullens dag.

Vissa människor verkar provoceras nåt så kopiöst mycket av det här med ”påhittade” dagar. Påhittade av köpmännen. Som till exempel kanelbullens dag, alla hjärtans dag etc. Typ ”man ska väl visa att man älskar varandra varje dag” och ”jag bakar kanelbullar när jag vill” och ”de vill bara tjäna pengar”.

Själv tar jag som vanligt alla anledningar att fira. Men mig tjänar då i alla fall inte konditoriet några pengar på för här äts hembakade bullar på denna stora dag! 
Bara Ica Maxi som sålde mig mjölet, smöret, bakformarna, pärlsockret och äggen tjänar pengar på mig…

Dock, överlistar alla genom att baka bullarna redan på onsdagen då vi hade något mer tid, och publicerar sen bilden på de nybakade bullarna på Kanelbullens dag. Hanterar som vanligt sociala medier like a boss!
Parentes i sammanhanget är frågan som väcks i mitt huvud när jag ser alla bilder på fula kanelbullar som folk lägger ut. Alltså fula som i ser torra och äckliga ut. Varför stolt över torra bullar? Övergår mitt förstånd.

Söndagsmiddag.

En variation på Laab gai.

Barnen, glatt: -Det ser ut som taco! (syftar på köttfärsen).
Jag, finner mig snabbt: -Eeeh. Ja, det är det. Fast från Thailand. 

How to make:  

Stek/koka kycklingfärs (eller egentligen fint fint hackad kyckling) med kycklingbuljong, soja, fish sauce, lime, farinsocker, chili paste (av nån thailändsk sort som jag fått av en vän), finhackat limegräs och lite finhackad grön chili. Isbergssallad och färska böngroddar.
Tunt strimlade salladslök, vitkål, morötter och färsk champinjon.
Lime i klyftor.
Hackad koriander, mynta och thaibasilika.
Krossade hasselnötter (ska vara jordnötter men det finns nån i den här familjen som inte tycker om det).
Stark dressing av finhackad chili, soja och fishsauce.
Ris till barnen.