Nybörjartur… 

Ni kan tro att kollegorna var glada när det serverades en liten kakbuffé på eftermiddagsfikat idag. Titta så fint! 


Ni kan tro att jag svor som en borstbindare när jag skulle göra sats nummer två nu ikväll och förväntade mig en lika smärtfri upplevelse som igår. Titta så bedrövligt! 


Sorry släkten, jag tror vi får komplettera med köbekagor. 

Musselmandala. 

Mina kollegor klagar på att jag bjuder på för lite hembakat, men imorgon ska dom få vad dom tål! 

Och min lilla kusin då, som på granhuggningskorvgrillningen i söndags hånade mig för att jag aldrig har bakat mandelmusslor förr. Och för att jag hade köpt färdigmalt mandelmjöl. Du kunde gott unnat dig att hjälpa mig lite på traven genom att berätta för mig att det 

1) Är smart att sätta plåten lite under mitten så att musslorna blir riktigt bakta undertill innan dom blir bruna ovanpå. 

2) Att dom sväller mer än man kan tro dvs kan tryckas ut ännu tunnare än vad man tror är möjligt. 

3) Att om man försöker lossa dom ur formarna medan dom är helt varma så går det åt helvete pga uppbrända fingrar och kakorna håller inte ihop alls. 

Ändå, well done för första gången!

København

Förra lördagen var vi hembjudna på lunch hos vänner i Köpenhamn. Dom är exsingaporanier, så dom bjöd på uuuuutsökt indisk mat. 

Dom har dessutom något slags guld-årskort på Tivoli. Så när mörkret föll (och det gör det som bekant obegripligt tidigt såhär års), drog vi oss dit och fick gå in gratis (och före den miiilslånga kön) som gäster till guldkortsmänniskorna. 

Oerhört vackert, men också oerhört mycket folk. Inte oväntat men ändå. Nästan läskigt. Något av det första jag gjorde var att rota fram visitkort ur handväskan, stoppa ett i fickan på varje barn och säga till dom att ”-Vi MÅSTE hålla ihop. Men OM vi tappar bort varandra så går ni till närmsta kiosk eller restaurang och visar det här, för här står mitt telefonnummer.” 


Efter den inledningen, och med alla dom människorna, var sexåringen rädd på gränsen till panikslagen och börja nästan gråta varje gång jag var tvungen att släppa hennes hand bara en liten liten stund. 

Sexåringen och fyraåringen ville börja med Pariserhjulet. Trots lååång kö gick jag med på det för att höja humöret på dom och pga älskar ju pariserhjul! 

Självklart lite blåsigt på toppen men så vackert med alla Köpenhamns juleljus från ovan. 

Sen lurade jag med mig båda tjejerna i berg-och-dalbanan. Tivolis gamla berg-och-dalbana är inte extrem på något sätt men den är en klassiker med rejält sug i magen. 

Fyraåringen grät och skrek, sexåringen älskade det, så hon och hennes bror åkte den fyra gånger till. 

Jag och fyraåringen gick vidare till attraktioner med tempo mer lämpligt för fyraåringar. Karusellen. 

Då började också mängden människor mattas av något och vi hade lärt oss hitta i mörkret, så barnen sprang själva mellan karusellerna på slutet. Vi hann också med en vin chaud, kasta bollar, skjuta björnar, slänggungan och några åk till i barnkarusellen. 

Och en snabb liten titt in på en näraliggande Irma-butik för att privatimportera lite øl såklart. Hvergang!

Obehagligt långt från perfektion. 

På håll syns det inte så tydligt men det här var dom jävligaste pepparkakshus jag någonsin bakat. Inte en rät vinkel, fy fan för att sätta ihop dem. Så kan det gå när en bakar bakis. 

Men dekorationsbrickan var fulladdad. 

Och på något sätt lyckades jag få kristyren i det närmaste perfekt. 


Hälften vitt och hälften rosa. En till mig och en till varje tjej. 


Sen: all in. Mest irriterande av allt är att jag missbedömde hur mycket degen sväller vid bakningen, så att alla hus fick inte plats i kuberna. Och att jag var för snäll mot tjejerna, lät dom kladda ner två hus var. Men nu är jag åtminstone färdig med skiten för i år. Nästa år nöjer jag mig med ett pariserhjul. 

Vad hände, liksom. 

Ni vet den där känslan när en ska på en liten enkel AW, telefonen lägger av strax efter kl 19 så en har noll koll på tiden, och en tänker -Äh, ett litet glas till väl inte skada? 

Och next thing you know sitter du drängfull i en taxi på väg hem halv fem på morgonen. DEN känslan… 


Vi kallar det kompensation för utebliven julfest. Mår som jag förtjänar idag.